Destruktivt missbruk redan som ung

Redan vid 10 års ålder, när jag gick i grundskolan, började jag röka, sniffa och skolka. Jag umgicks med likasinnade vilket ledde mig in på en väg kantad av missbruk, prostitution och kriminalitet.  Som narkoman injicerade jag knarket och många gånger hände det att jag inte tänkte mig för utan lånade andras sprutor utan att bry mig. Jag brydde mig inte heller om att skydda mig när jag hade sex.

20-år senare blev jag omhändertagen och fick veta att jag var gravid. När man knarkar funkar inte kroppen som den ska, mensen kan utebli och man kan ha svårt med kontakten med sitt känsloliv. När jag fick veta att jag var gravid i femte månaden fick jag samtidigt veta att jag hade hiv vilket kom som en chock.

Mitt livs viktigaste beslut

Beskedet om att jag hade fått hiv fick mig att se på livet med helt andra ögon och jag började sätta värde på livet, något jag inte har gjort på riktigt tidigare. Nu var det som om jag hamnade vid ett vägskäl - antingen fortsätta att knarka, och hur det kunde sluta visste alla, eller att välja livet. Jag valde livet, egentligen ett givet val, men nu hade jag även en bebis och hur skulle jag göra? Jag stod inför ett beslut som skulle visa sig vara rätt så här i efterhand. Under min graviditet sattes bromsmediciner in men så fort förlossningen var klar slutade jag med dessa eftersom jag åt dem för min dotters skull. Efter ca 2½-år slutade jag att gå på efterkontrollerna eftersom det visade sig att min dotter inte hade fått hiv. Efter 9 år gjordes en ny kontroll som visade att hon inte har fått hiv - min dotter är inte smittad. Efter 10 år började jag att äta mediciner som fungerade så bra att de inte har påverkat mitt arbete och jag har ett bra liv.

Inte längre ensam

Under alla dessa år har jag känt mig ganska ensam med min sjukdom då bara min mamma och min dotters pappa har vetat om min diagnos. Jag kände ett stort behov av att dela min sjukdom med likasinnade kvinnor och jag kom i kontakt med KCS. En ny värld öppnades för mig vilket ledde till att jag berättade om min sjukdom för mina närmaste, även min dotter och allt har gått bra. Idag sitter jag med i KCS styrelse och det känns väldigt angeläget och viktigt att träffa andra kvinnor i samma situation.

Susanne, ledamot i Kvinnocirkeln Sverige (KCS) som har en tro på livet idag.

Krönikörerna har fått en ekonomisk ersättning av Bristol-Myers Squibb. Texterna är ett personligt bidrag från personer med egen erfarenhet av t ex hiv.