Undersökningar som ligger till grund för diagnos
EKG
När man kommer in på sjukhuset tas en mängd prover för att läkaren ska kunna ställa rätt diagnos. Även hjärtats elektriska aktivitet registreras (EKG= elektrokardiogram). Det går till så att elektrodplattor fästs på bröstet och över hand- och fotleder. EKG kan tas redan i ambulansen och på elektronisk väg sändas till sjukhuset för snabbtolkning. På hjärtintensiven sker en kontinuerlig EKG-övervakning för att personalen ska kunna följa förloppet. Detta gör att man kan upptäcka förbättringar och försämringar. Blodprover tas med jämna mellanrum för att läkaren ska kunna bedöma hjärtmuskelskadans omfattning. Dessutom görs ultraljud som också visar omfattningen av infarkten och om hjärtats pumpfunktion påverkats.
Många gånger görs också en kranskärlsröntgen, angiografi, för att se var förträngningen eller förträngningarna sitter och om det är stopp i något kranskärl. Läkaren för då in en tunn plastslang genom en pulsåder i ljumsken eller i armen, och leder den genom stora kroppspulsådern upp till hjärtats kranskärl. När kontrastvätska sprutas in syns eventuella förträngningar i kärlen på röntgenbilder.
Sedan några år kan läkaren också ställa diagnos genom så kallad hjärtscintigrafi. Undersökningen görs när läkaren vill veta hur hjärtats genomblödning fungerar. Den går till så att ett svagt radioaktivt ämne sprutas in i ett blodkärl i armen samtidigt som hjärtat fotograferas. Läkaren jämför sedan bilderna i ett datorprogram. Det radioaktiva ämnet cirkulerar normalt genom hjärtat. Vid genomblödningsstörningar i hjärtat ser man en upptagsdefekt i hjärtat. Ofta görs undersökningen både vid vila och vid fysisk aktivitet.
Arbetsprov
I vissa fall får man göra ett arbetsprov när man börjar känna sig lite bättre. Man får cykla på en motionscykel eller springa på ett löpband. Under tiden registreras blodtryck, puls och EKG. Av detta går att utläsa om det uppstår syrebrist i hjärtat vid ansträngning eller om hjärtrytmen blir onormal. Läkaren kan också bedöma patientens arbetsförmåga.
Medicinsk granskning: Professor Johan Herlitz, Kardiologkliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och kranskärlssjuksköterska Mona Schlyter, Hjärtmottagningen, Universitetssjukhuset MAS