På Senkatana är personalen mycket stolta över sin arbetsplats. De är intresserade och engagerade i sina patienter. För att underlätta arbetet på centrat pågår nu ett utvecklingsprojekt där man planerar att införa datajournaler samt att införa ett effektivt bokningssystem. I denna process deltar hela personalgruppen.

Ett flertal av de anställda har berättat att de är hivinfekterade och att de försöker vara goda förebilder för patienterna. De möter patienterna med respekt och värme. Personalen uppmanar trötta patienterna att ta med sina anhöriga och bekanta för hiv-test, använda kondom, komma på bokade besök, ta sina mediciner på utsatta tider och inte sluta att ta sina mediciner.

De hygieniska förutsättningarna på Senkatana är relativt goda. Här finns engångshandskar, sopsäckar, plasthinkar för kanyler, engångssprutor, engångskanyler, desinfektionsmedel, rengöringsmedel mm. Det finns alltid rinnande kallt och varmt vatten i kranarna. Varje morgon delas en rulle toalettpapper ut till varje enhet på kliniken. Personalen som tar blodprov på patienterna arbetar lugnt och metodiskt. Alla golv på kliniken rengörs dagligen och i väntrummet är alla fönster alltid öppna. Många av patienterna hostar ofta och personalen har sedan en tid vid ett flertal tillfällen efterlyst engångsmunskydd för att skydda sig själva mot de förekommande tuberkelbakterier som är multiresistenta. Pengar finns för att köpa in munskydden men det är problem att få tag i en leverantör.

I dagsläget är två läkare anställda för kliniskt arbete. De har hjälp av en ”nurse clinician” vilket är en sjuksköterska som har en vidareutbildning på två år med inriktning på att kunna diagnostisera. Hon har förskrivningsrätt och ansvarar för den medicinska behandlingen av de okomplicerade patienterna, vilket delvis avlastar läkarna. Trycket är ändå mycket högt för all personal, p.g.a. en ständig ökning av nya patienter. Tyvärr lämnar många nyutbildade läkare landet pga. de låga lönerna. En läkare på statligt sjukhus har ca 10.000 Rand (= ca 10.000 kr) per månad före skatt. I Lesotho finns ingen läkarutbildning utan de skickar sina läkarstudenter till Sydafrika och många väljer sedan att söka sig till länder som betalar bra löner.

För de som vill bli sjuksköterskor finns fyra skolor i landet som utbildar ca 110 sjuksköterskor per år. Grundutbildningen är på tre år och för att bli barnmorska krävs ytterligare ett års studier. En sjuksköterskas lön på ett statligt sjukhus är ca 4 000 rand per månad och för den som har en vidareutbildning ca 5 000 rand. De flesta som har ett fast arbete delar sina pengar med en eller flera släktingar. Många sjuksköterskor väljer att åka till Kanada, England eller Saudiarabien där de tjänar mycket mer pengar.

Att sjukvårdspersonalen lämnar landet kommer att bli ett ökande problem eftersom alltfler drabbas av hiv och många fler kliniker kommer att behövas. Svårigheten i landet är att få fler innevånare att hiv-testa sig innan de får symtom av sin sjukdom, detta gäller även sjukvårdspersonalen. Jag kan se ett behov av att utbilda mer sjukvårdspersonal som stannar i landet, höja lönerna och att utbilda fler ”nurse clinician” som kan arbeta på distriktsnivå. Utbildningen till nurse clinician har tyvärr legat nere några år pga. för få sökande. Förhoppningsvis kommer en ny kurs att starta till våren.

Hälsningar Lena

Baylor Childrens Center of Excellence är en nybyggd klinik som testar, stödjer, behandlar och följer upp barn till hiv-infekterade kvinnor. Kliniken byggdes 2005 med hjälp av pengar från Bristol-Myers Squibb, Secure the Future Foundation och drivs idag med ekonomiskt stöd staten i Lesotho och från Baylor Collage i USA. Bidraget från USA är 7 barnläkare på plats. I dagsläget är ca 1600 barn är inskrivna på kliniken av dem är ca 800 hiv-positiva, resten väntar på sina hiv-resultat.

Jag har vid flera tillfällen varit på studiebesök på denna ultramoderna och högteknologiska klinik som ligger 10 minuters gångväg från Senkatana Center. Eftersom besöken berört mig mycket vill jag delge er några dessa möten.

En ung fattig mamma kom in tidigt en morgon med sin 8 månader gamla son. Gossen var mager, intorkad och hopsjunken och slapp med stora svårigheter att andas. Han var hiv-positiv och hade för två veckor sedan startat hiv-behandling. Nu hade han fått en pneumoni (infektionsutlöst inflammation i lungvävnaden) eller var det hiv-behandlingen som gjort att han fått ett utbrott av TBC?! Han fick syrgas på mask, läkemedel för att vidga luftrören och kortison. Prover togs med akutsvar vilket innebär att svaren anländer tidigast dagen efter! Gossen var i behov av inläggning på barnavdelningen på det allmänna statliga sjukhuset men ansvarig läkare drog sig för att skicka barnet dit eftersom han visste att barnet kanske skulle bli utan syrgas där. På barnavdelningen finns enbart möjlighet att ge ett barn syrgas om den skulle vara upptagen skulle denna lilla gosse bli utan!

Efter ett par timmar på rummet var det dags att via sond ge barnet de mediciner han fått hemma sista två veckorna. Mamman hade alla flaskor med mixturer i en plastpåse. Hon hade med sig flera olika sprutor som hon drog upp läkemedlen i. När hon tagit fram alla mediciner, som vitaminer, järn, antibiotika, hiv-bromsmediciner, undrade jag hur hon kunnat få barnet att äta mat efter att han fått i sig alla dessa läkemedel. Hur visste hon vilka mediciner som var viktigast att ge, om hon givit rätt doser, vid rätt tider vad gjorde hon när barnet spottade ut? Hade hon några pengar att köpa mat för? Mamman var mycket olycklig och ledsen när hon fick besked om att barnet hade 50% chans att överleva och att man under dagen skulle bli tvungen att skicka hennes son till sjukhuset eftersom Baylor stänger klockan 16 på dagarna. När jag lämnade kliniken för dagen var gossen fortfarande mycket ostabil och jag har inte kunnat följa upp hur det gick för honom.

En eftermiddag besökte jag nutritionisten på kliniken. Hon träffar oftast de allra fattigaste kvinnorna. Hon har möjlighet att gratis dela ut: modersmjölkersättning, näringstillskott i små tetrapack, jordnötspulver i små påsar samt majsmjöl, olja och bönor. Dessa produkter är gåvor från UNICEF.

En 23-årig kvinna kom med sin ettåriga hiv-positiva son som även hade TBC, vikt 6 kg. Nu besvärades han av diarré och kräkningar sedan ett par veckor. Mamman fick ett långt stödsamtal angående kost och läkemedel, några burkar näringstillskott, tid till klinikens kurator och återbesök efter 2 veckor.

En annan nyförlöst mamma kom med sin ännu hiv-negativa dotter i famnen för att stöd i och information om hur man gör för att lägga ner amningen. Därefter följde samtal om hur och när modersmjölksersättning ges. Hon fick även information om hygien i samband med tillagning av barnets mat, även hon fick återbesökstid efter 2 veckor.

Därefter kom ett antal mormödrar med sina barnbarn på ryggen eller i handen. Deras döttrar hade dött pga. hiv eller som några sa pga. TBC, så nu var de ansvariga för barnbarnen. Några av barnen var hiv-negativa men de flesta var hiv-positiva. Gemensamt för mormödrarna var att de berättade om sin sorg och smärta över att deras döttrar dött och att de saknade pengar att köpa mat för. En kvinna sa: Jag har ju inte ens en ko men jag är glad åt den hjälp med mat som jag kan få här!

Jag har sedan tidigare vetskap om att det detta händer, men det blir helt annorlunda när man har kvinnan och barnet framför sig, först då blir det en realitet….det blir möten jag aldrig glömmer!

Hälsningar Lena

I mitt dagliga arbete på Karolinska Universitetssjukhuset som barnmorska träffar jag hiv positiva gravida kvinnor som oftast har ett stabilt hiv-status, är välmotiverade till behandlig samt har kunskap om sin sjukdom. I Sverige är risken för barnet att bli smittat med hiv av sin mamma under graviditet och förlossning och amning mindre än 1%, om kvinnan deltar i det program som erbjuds. Utan någon typ av profylax eller behandlig är risken för barnet att bli smittat ca 35-40%.

Jag har genom Nordic Secure the Future fått möjlighet att fördjupa mina kunskaper om hiv och dess alla effekter på nära håll.

Har nu tillbringat två veckor i Lesotho vid Senkatana Center som ligger mycket vackert i grönskan vid foten av berget Makoanyane, ca 15 min bilväg från Maseru centrum. Under september månad hade kliniken 3380 besök och varje dag kommer flera nya patienter, så under oktober kommer säkert antalet besök att öka. Patienterna anländer tidigt på morgonen och tillbringar så gott som hela dagen på kliniken i de överfulla väntrummen. De väntar tålmodigt på sin tur vid de olika stationerna de ska besöka: registrering, blodprovstagning, kontroll av vikt, temperatur, blodtryck, puls och andningsfrekvens, läkarbesök och besök hos farmaceuten. Under förmiddagarna ges gruppinformation om hiv i allmänhet och om vikten av att ta läkemedel på ordinerade tider. Alla hiv-positiva patienter som kommer till kliniken skall genomgå tre olika nivåer av counsellig innan antiretroviral behandlig startar. I ett av stegen ingår att patienten skall utse en supporter som skall finnas som stöd under behandlingstiden. Det kan vara en anhörig eller vän. Tillsammans får de individuell utbildning och rådgivning utifrån familjens specifika situation.

Besöken på kliniken och läkemedel är gratis. Trots det kan det för vissa vara svårt att komma på besöken eftersom det är kostsamt att komma med taxibuss till mottagningen, det kostar 6 rand tur och retur (1 rand motsvarar ca 1 kr). I landet är 40% arbetslösa.

De patienter som uteblir från besöken blir uppsökta i sina hem av personalen från kliniken som åker ut till byarna och försöker motivera patienterna att komma för kontroll.

På gården utanför kliniken pågår under dagtid försäljning av en gröt bestående av bönor och linser, pris 3 rand för en tallrik, en stor bit bröd kostar 3 rand och en frukt 1 rand samt små juice paket för 4,5 rand. Till de fattigaste delas en gång i månaden ut gratis en säck majsmjöl, 1 liter olja och ärtor från World Food Program. För att få dessa basprodukter krävs att patienten har CD4 under 200 och att de kan visa upp ett recept från läkare.

Vuxna personer i landet har en såkallad bokana som de köper för 10 rand. Det är en liten grön skrivbok som är till för att bära mellan olika sjukvårdsinrättningar, där skrivs diagnoser och korta epikriser samt om kvinnan deltar i Family Planning. De flesta patienter är noggranna med att ha med sig sin bokana.

Kvinnor med hiv-diagnos rekommenderas att besöka Family Planning för att få preventivmedelsrådgivning innan de startar med antiretroviral behandlig. Family Planning startade 2006 och tar emot mellan 12-24 patienter per dag.

På mottagningen erbjuds såkallad P-spruta vilket är en injektion med Depå-Provera. Det är ett gulkroppshormon som utsöndras långsamt och förhindrar ägglossning, påverkar slemhinnan i livmodern och sekretet i livmoderhalsen. Fördelarna med sprutan är att verkningstiden är tre månader och att kvinnan inte behöver bekymra sig över glömska. P-spruta minskar blödningar och då också mensvärk. Dessutom minskar premenstruella besvär. Biverkningar är oregelbundna blödningar, bröstspänningar, huvudvärk, illamående och viktökning. Nackdelen är att P-sprutan kan ge benskörhet. Sannolikheten är nästan 100%.

Kondomer delas ut gratis. Om kvinnan önskar spiral eller något annat preventivmedel hänvisas hon att söka privat på stan. I samband med besöket ges information och om vikten av att kondom alltid skall användas vid samlag för att minska risk för smittöverföring och byte av virusstammar.

Gynekologisk undersökning, odlingar från underlivet och cellprovtagning utförs ej på mottagningen.

Några kvinnor som jag träffat på mottagningen har berättat att de inte har någon partner men att de ändå valt att ta P-spruta pga att de är rädda för att bli våldtagna.

På ett personalmöte informerades det om att några kvinnor blivit våldtagna på vägen utanför kliniken efter sitt besök. Klinikens ledning planerar nu att söka pengar till belysning på vägen, för att förhindra fler våldtäkter samt att personalen skall uppmana patienterna att inte gå ensamma utan i grupp och ta en annan väg hem.

I Lesoto är det enligt lag förbjudet att utföra abort. De två barnmorskor som arbetar på Family Planning har berättat att sjukvårdspersonal som hjälpt kvinnor att utföra aborter hamnat i fängelse. För kvinnor som önskar en abort trots förbudet kan lösningen vara att åka över till Sydafrika där det är legalt och kan utföras på privat klinik till en kostnad av 600-700 rand.

Andra kvinnor har kommit till mottagningen för att de vill planera en graviditet. I mitten av november planeras ett nytt projekt starta, med fokus på att förebygga smittöverföring av hiv under graviditet, förlossning och amning. Projektet kan starta så snart etiskt godkännande givits, fram till dess hänvisas den gravida kvinnan till en annan klinik. Kvinnor som sedan väljer att delta i projektet kommer att erbjudas antiretroviralt profylax till både sig själv och till det nyfödda barnet. Efter förlossningen får kvinna välja endast amning, vilket innebär att barnet inte skall ha en enda sked vatten eller annan vätska eller att lägga ner amningen och ge modersmjölksersättning.

På hiv-mottagningen kommer enstaka gravida kvinnor. Jag har träffat på 3 gravida kvinnor som varit i gravvecka 24-28. De har haft bra CD 4 och pågående antiretroviral behandling. Viral Load utförs inte på kliniken om kvinnar önskar kan hon göra det privat för en kostnad av 500 rand per prov.

Alla tre kvinnor är bestämda på att inte amma utan ge modersmjölksersättning. De följs med MVC kontroller en gång i månaden på antenatalkliniken på Queen Elisabeth Hospital inne i stan och kommer en gång i månaden för kontroll av CD4 på Senkantana Center.

Hälsningar Lena