Diagnos och behandling

Var söker man vård?

Ju tidigare man får behandling, desto större är möjligheterna att påverka sjukdomen och minska skadorna. Hos läkaren beskriver man sina besvär och svarar på frågor om hälsan, levnadsvanor, om man har några andra sjukdomar och äter några läkemedel. Om läkaren misstänker att det rör sig om ledgångsreumatism får man träffa en reumatolog, som fastställer diagnosen och avgör om det behövs sättas in antireumatisk medicin.

Läkaren undersöker lederna

Reumatologen gör en noggrann kroppsundersökning och granskar och känner på lederna. Lederna undersöks också med röntgen. Vanligtvis visar röntgenbilder av händer, handleder och fötter inget avvikande tidigt i sjukdomen. Om inflammationen har pågått en tid kan läkaren ofta se att skelettet intill de sjuka lederna har påverkats och tunnats ut (osteopeni). Det kan också förekomma erosioner på skelettet, ett tecken på en mer aggressiv sjukdom.

Blodprover analyseras

Genom blodprov bedöms hur aktiv inflammationen är och om det finns reumatoid faktor (RF) i blodet, dvs antikroppar som förekommer särskilt vid ledgångsreumatism. Drygt tre av fyra personer med ledgångsreumatism har RF i blodet, men i vissa fall kan man ha RF trots att man inte är sjuk och inte heller kommer att blir det. Nyligen har ett nytt test, som mäter nivån av antikroppar mot specifika proteiner i blodet (CCP, cyklisk citrullinerad peptid), tagits i bruk. Dessa finns hos majoriteten av dem som har RA, men mycket sällan hos personer som inte har denna sjukdom.

Så ställs diagnosen

Vanligtvis får man diagnosen ledgångsreumatism vid ledinflammation i flera leder på kroppen. Symptomen ska ha varat i minst sex veckor och det ska vara klarlagt att man inte lider av någon annan inflammatorisk ledsjukdom.

Diagnos och behandling vid ledgångsreumatism

Målet är att bromsa sjukdomen

Det går fortfarande inte att bota sjukdomen helt. Behandlingen av ledgångsreumatism går ut på att dämpa inflammationen och smärtan och i bästa fall få inflammationen att lägga sig helt. Samtidigt ska muskler och leder hållas i trim så att det inte blir bestående skador i de sjuka lederna. Det görs med hjälp av läkemedel, sjukgymnastik, arbetsterapi och egen träning. Det finns också reumatologiska vårdteam. I dessa ingår läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut och kurator. Tillsammans sätts konkreta mål för behandlingen upp. Teamet ger även undervisning i grupp, så kallad reumaskola.

Arbetsterapi och träning i vardagen

Det är viktigt att diskutera svårigheter och få förslag på sådant som kan underlätta på arbetsplatsen och på fritiden tillsammans med arbetsterapeuten. Anpassade redskap kan användas i vardagen för att skona lederna och minska smärtan. Hemma kan vardagslivet underlättas till exempel genom att vanliga vattenkranar byts till engreppsblandare och badkaret byts till dusch. Kommunen kan ge bidrag till anspassning av bostaden.

Sjukgymnastik förebygger och motverkar besvär

Genom sjukgymnastens behandlingar och träningsprogram kan kroppsliga besvär som sjukdomen för med sig förebyggas. Vid de första besöken hos sjukgymnasten görs en noggrann undersökning som sedan ligger till grund för en behandlingsplan. Sjukgymnasten ger personliga råd och ett träningsprogram som passar in i vardagen. En utmärkt träningsform är i varm bassäng.

Sköt om fötterna, sluta röka och gå ner i vikt

Det är vanligt att få besvär med fötterna. Därför är det mycket viktigt att sköta fötterna och att vara noggrann i valet av skor. För att behålla rörliga fötter kan ett enkelt gymnastikprogram för fötterna vara till hjälp. Även risken för sjukdomar som beror på åderförfettning, till exempel hjärtinfarkt och stroke, är större. För att minska den risken undersöker läkaren om det finns andra riskfaktorer för sådana sjukdomar. Man bör gå ner i vikt om man väger för mycket och inte röka. Högt blodtryck eller ökad halt av blodfetter bör behandlas.

Kirurgisk behandling

Ibland används kirurgi för att lindra smärta eller för att förebygga skador och felställningar. Till exempel kan en inflammerad ledhinna opereras bort för att förhindra att ben och brosk förstörs. Operationen är inte så vanlig längre eftersom sprutor i lederna med långtidsverkande kortison i stor utsträckning har kunnat ersätta ingreppet. Vid svårare skador, då benet har förstörts i exempelvis en hand, ett knä, en höft eller en axelled, kan den skadade leden ersättas med en ny led, en protes.

Källor:
http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Ledgangsreumatism/#section-1 ,
Reumatikerförbundet, Socialstyrelsen, Apoteket, Att leva med reumatoid artrit – en reumatisk sjukdom, utgiven av Reumatikerförbundet (ISBN 91-85028-01-0). Texten är faktagranskad av Reumatikerförbundet och Bristol-Myers Squibb.

Dr Jonel

Fråga Doktorn

Fråga Doktorn ger dig svar på dina frågor om ledgångsreumatism.

Till Fråga Doktorn om ledgångsreumatism

Push reuma

Din berättelse

Här kan du läsa personliga berättelser om hur det kan vara att drabbas av ledgångsreumatism.

Läs berättelser

Skicka in din egen

Senast uppdaterad:  2014-04-14Ansvarig:  Cecilia Ungerstedt