Bruten handled
På väg till spårvagnen hade jag oturen att ramla, i en isig oskottad trappa, och bröt handleden. Jag fick skjuts av en kompis till akuten på Mölndals lasarett för att få hjälp. Där blev jag röntgad och diagnosen blev naturligtvis ”handled bruten”. Personalen försöker först dra handleden rätt men det misslyckades. För detta ingrepp krävdes bedövning och som smittskyddslagen föreskriver uppgav jag att jag är hiv-positiv. Då frågar läkaren, ” - Är det genom sprutor då?”. Jag reflekterade inte på detta utan talade om hur jag blev smittad.
Läkaren ansåg att det behövdes en operation för att fixa min handled. Det var tänkt att göras direkt men eftersom det kom ett akutfall före och min hund hade varit ensam länge så bestämdes en ny tid. Likaså skulle en ny tid för röntgen bokas och jag skulle själv ringa om den före operationen. En person från hemtjänsten på hiv-teamet hjälpte mig att ringa. När hon lämnade mina personuppgifter bekräftade röntgensköterskan bokningen med att svara ”-Ja, det var han med hiv, ja”. Nu började jag reagera lite, är inte detta ett sekretessbrott? Det kunde ju ha varit någon som inte visste om min hiv som ringde.
Jag får ett liknande bemötande senare när jag kommer till operationen. Sköterskan som ska sätta droppnålen undrar också om jag har fått min hiv genom sprutor, och även denna gång reagerade jag med ett artigt svar om hur det gick till när jag blev smittad. Läkaren som skulle utföra operationen var än mer otrevlig. Det första han hävde ur sig var ”- Du smet sist från akuten”. Jag trodde att han skämtade men det var allvar och äntligen ramlade polletten ner för mig. Personalen utgick från att jag var sprutnarkoman och att jag smet hem för att ta en ”sil” vid det förra tillfället. Jag tänkte att nu kan det väl inte bli så mycket mer... men ack vad jag bedrog mig. Operationssköterskan står på tur med sina frågor. Hon undrade om jag hade några öppna sår på kroppen och sa att personalen måste veta detta för sin egen säkerhet. Det var droppen. Jag hade en bruten handled och hade inte varit utsatt för en knivmisshandel. Trodde hon att jag hade kratrar som sprutade blod på min kropp, eller?
Vad vill jag då säga med denna berättelse? Jo, jag hamnade på akuten 1986 efter ett överfall och fick ett liknande bemötande, men det var 1986. Jag kan tyvärr bara konstatera att det inte har hänt mycket sen dess. Det är ju ändå 2006 nu, och allt detta skedde på ett sjukhus. Jag tycker att man kan kräva lite mer av sjukhuspersonal - eller kan man inte det?
Dick J