Patientberättelser - hiv

Här kan du läsa om hur en hiv-diagnos kan påverka livet. Berättelserna är skrivna av sex olika kvinnor som delar med sig av sin personliga historia.

Jag står och tittar ut genom ett fönster i salen jag blivit inlagd på. Året är 1985 och jag har precis fått beskedet att jag är hiv-positiv. Genom fönstret ser jag lekande barn som spelar boll och ser ut att ha det allmänt skojigt och bekymmerslöst samtidigt som jag precis har fått min dom att jag inte kan bli pappa. Tankarna snurrar i mitt huvud av all information jag just har fått och jag kan inte ta till mig att jag skulle vara drabbad av denna dödliga infektion. De frågor jag ställer mig själv är naturligtvis, hur länge skall jag få leva? Det känns som om någon har dragit ner rullgardinen till ett totalt mörker.
Leva med hiv i Sverige

Jag föddes i en hårt arbetande och välutbildad familj med höga värderingar. Jag har en universitetsexamen från Afrika och var tidigare anställd på en hög position inom FN

Tamara

Chockad, ledsen och förtvivlad - ångesten liksom ökade lavinartat i mig. Kastade mig in i duschen när jag kom hem, stod där och gnuggade mig hysteriskt över hela kroppen och tårarna ville inte ta slut.
Positivt besked

Fördomarna är fortfarande otroligt idiotiska och skrämmande bland allmänheten och inom vården. Att bli bemött av en läkare eller sjuksköterska som om man vore pestsmittad, det är allt annat än roligt. Tyvärr lär man sig att leva med det. 

En hiv-smittad kan se ut som du och jag

Redan vid 10 års ålder, när jag gick i grundskolan, började jag röka, sniffa och skolka. Jag umgicks med likasinnade vilket ledde mig in på en väg kantad av missbruk, prostitution och kriminalitet.
Destruktivt missbruk redan som ung 
 
Jag har valt att inte gå ut offentligt med min situation. Ibland känner jag mig lite kluven inför detta eftersom det är så viktigt att informera och sätta en ansikte på hiv för att människor verkligen ska förstå att det kan hända vem som helst, inte bara homosexuella och missbrukare.
Positiv syster

 
I mina gamla kretsar är nog min story är ganska vanlig. Men varje berättelse är ändå unik när det gäller att leva med hiv och för många kvinnor är den ofta kopplad till skuld, skam och tystnad. Jag har en ganska lång missbrukarbakgrund och var bara 14 år när jag började missbruka narkotika.

Missbruket och det svåra beskedet

På väg till spårvagnen hade jag oturen att ramla och bröt handleden. Jag fick skjuts av en kompis till akuten på Mölndals lasarett för att få hjälp. Personalen försöker först dra handleden rätt men det misslyckades. För detta ingrepp krävdes bedövning och som smittskyddslagen föreskriver uppgav jag att jag är hiv-positiv. Då frågar läkaren - Är det genom sprutor?

Bruten handled och hivpositiv

Ophelia Haanyama-Örum, en av världens alla hivpositiva som har fått hjälp i tid. Hur är det att leva med hiv? Ophelias resa  är en bok om hur Ophelia Haanyama-Örum levde i Zambia och hur hennes liv förändrades då hon som gravid kom till Sverige och fick beskedet att hon var hivpositiv. Under en föreläsning för personalen på Bristol-Myers Squibb berättar hon om sitt liv.  

Ta del av referatet från Ophelias föreläsning.