Patientberättelser - stroke
Här kan du läsa om hur en stroke kan påverka livet. Berättelserna är skrivna av män och kvinnor som delar med sig av sin personliga historia.
Jag trodde jag var odödlig
Jag är 35 år och innan jag fick min hjärninfarkt trodde jag att jag var odödlig, men det fick jag snabbt ta tillbaka. När jag motvilligt sökte akutvård trodde jag aldrig att det kunde vara en hjärninfarkt (stroke), utan trodde att smärtan berodde på utbrändhet. Så när jag fick min diagnos var det en chock.
Anna 35 år
När min man fick slaganfall
”Min sambo var bara 33 år. Jag kom hem efter att ha jobbat kväll en vanlig söndag och allt var normalt. Men efter vi hade lagt oss sa min man plötsligt att han kände att något hände med honom. Han kunde inte prata rent och vänstra sidan fungerade inte. Jag kastade mig på telefonen till sjukhuset, men minuterna innan ambulansen kom var oändligt långa."
Anhörig
Rädd efter slaganfallet
”Jag var på sjukhuset i 10 dagar efter slaganfallet. Då jag reste hem blev jag informerad om att jag var frisk och kunde börja arbeta igen om en månad. Under denna period var min sambo veckopendlare, och eftersom jag kom hem från sjukhuset på en tisdag, var det till ett tomt hus."
Uppgiven och deprimerad
”Varje dag möter jag ”väggen”. Jag tänker på vad jag vill göra och gör planer, men just när jag rest mig från fåtöljen kommer jag att tänka – NEJ, DU KLARAR DET INTE! Det kan vara de enklaste saker som jag alltid har gjort: fixa en knopp på köksskåpet eller reparera ett dörrhandtag som hänger, men nu är jag en klant som inte fixar något alls."
Man
Jag ville bara dö
"Jag var gift och hade två barn, en flicka på sex år och en pojke på ett år, då jag fick slaganfall. Dagarna var svåra eftersom jag var förlamad i arm och fot. Jag klarade av att gå, men hade stora problem med balansen. Jag fick nödvändig hjälp av en distriktssköterska ett par gånger varje dag.
Livet var tufft."
Kvinna
Mitt humör svänger
"Jag var 43 år och hade ett bra jobb på ett oljebolag. Jag var helgpappa för min son på fyra år. När jag drabbades av slaganfallet tog det flera månader innan jag vågade försöka ha min son hos mig en helg, och det gick inte så bra, så det var ett nederlag för mig. Det första året grät jag mycket."
Man
Jag ville fortsätta att studera
”Jag var 29 år då jag fick slaganfall med synrubbningar. Jag hade just kommit i gång med universitetsstudier i psykologi, men hade stora problem att läsa. Jag förstod inte sammanhangen i det som jag läste och det var frustrerande. Jag blev ofta ursinnig och slängde bort böckerna för att jag inte fattade vad som stod där."
Ung kvinna
Jag måste planera vardagen
”Jag har tre barn som behöver en mor som gör sånt som mödrar brukar göra. Det kan vara att vi skall köpa kläder eller mat, att jag skall följa med dem på fritidsaktiviteter eller att vi skall resa någonstans. Det är sådana där vardagliga saker som alla föräldrar gör hela tiden, men för mig är det väldigt svårt."
Kvinna
En ny vardag
”När jag fick slaganfall var jag 41 år och jobbade heltid som viceordförande på ett konsultföretag som utvecklade datasystem för oljeindustrin. Jag hamnade på sjukhus och fick behandling. Efter några dagar kände jag mig bättre och räknade med att efter 14 dagar – 3 veckor skulle jag vara tillbaka på jobbet och i full fart igen, men så blev det inte."
Man
Då jag fick slaganfall – och livet efteråt
”Jag fick slaganfall dagen före julafton år 2000. Jag fick inte någon förvarning om vad som skulle ske, då jag plötsligt sjönk ihop i duschen dagen före julafton år 2000. Jag var just färdig i duschen, och skulle sträcka mig efter handduken, då jag märkte att jag inte klarade det. Både den högra foten och högra armen sviktade plötsligt, och jag sjönk ihop på badrumsgolvet."
Man
Om sex och öppenhet
”När jag var 25 år fick jag ett slaganfall. Jag blev förlamad i hela vänstra sidan och fick problem att hålla tätt (blev inkontinent). Efter cirka ett halvår med sjukgymnastik blev jag mycket bättre, och jag fick tillbaka mycket av livsgnistan."
Ung kvinna
Jag skämdes
”Omedelbart efter att jag lämnade sjukhuset kände jag att det gick utför med mig. Jag kände mig misslyckad och att folk stirrade på mig. Jag var väldigt skev i ansiktet, haltade och måste använda rullator. Jag hade också problem med att tala – och jag tänkte att folk trodde att jag var dum."
Kvinna
Tre personliga berättelser
"Jag arbetade i butiken när jag plötsligt kände mig helt yr och fick en stark smärta i nacken."
Tre
Vissa av krönikörerna har fått en ekonomisk ersättning av Bristol-Myers Squibb. Texterna är ett personligt bidrag från personer med egen erfarenhet av olika sjukdomar.