Jag skämdes

”Omedelbart efter att jag lämnade sjukhuset kände jag att det gick utför med mig. Jag kände mig misslyckad och att folk stirrade på mig.

Jag var väldigt skev i ansiktet, haltade och måste använda rullator. Jag hade också problem med att tala – och jag tänkte att folk trodde att jag var dum.  Därför ville jag inte säga till någon att jag hade haft ett slaganfall, jag tyckte att det liknade en hjärnskada, och då trodde folk kanske att – jo, hon är dum.

Undan för undan som jag tränade blev jag bättre. Jag fick mer självförtroende. I dag pratar jag lite långsammare än förr, haltar lite men är tillbaka på mitt jobb på halvtid och lever ett gott liv, kanske ännu bättre nu än före slaganfallet.

Nu har jag lärt mig mer om vad som är viktigt för mig i livet och jag använder den tiden som jag har på det viktiga i stället för på alla slags dumheter, som jag förr trodde var viktiga.” 

Kvinna 65 år