Johanna Rubin, läkare

En rapport från den svenska barnläkaren Johanna Rubin, som arbetat på Secure the Futures barnklinik i Swaziland

Mbabane, Swaziland, december 2006

Här mitt i den Swazilandska sommaren hade vi i går en hagelstorm med hagel 5 cm i diameter! Detta pågick under mer än en halv timme. Haglen slog sönder rutorna i två rum i mitt hus och gjorde betydligt mer skada hemma hos andra. Förutom hagel var det åska, blixtar och ösregn i flera timmar samt elavbrott förstås. I morse fanns inget vatten i kranen.

Annars fungerar allt ju väldigt bra här och värmen är på väg. I torsdags när jag bjudit hem alla kollegorna på glögg var det 35 grader varmt, men alla drack snällt het glögg ändå för att prova på denna svenska tradition.

På klinken har vi mottagning men ingen inneliggande vård. Patienterna börjar komma vid sju och vi börjar jobba kl halv åtta. Barnen kommer oftast med sina mammor, men det är en del pappor också – och många far- och mormödrar som tar hand om sina barnbarn då deras egna barn redan dött i hiv/aids.

Swaziland är inte heller bara i topp internationellt med HIV-prevalens utan även med TB (tuberkulos). TB programmen sköts av statliga kliniker där profylax (förebyggande behandling) med Tibinide (ett läkemedel mot TB) inte ges och inga PPD (test för att påvisa immunitet) görs. Vi kan dock göra PPD på vår klinik, men det är inte alltid TB centret tycker detsamma som vi angående om en patient behöver behandling eller ej.

De nya HIV-prevalens siffrorna tillkännagavs på World Aids Day den 1a december – prevalensen bland screenade gravida kvinnor har sjunkit från drygt 42% till 39% på två år. Jag vet inte vad jag ska känna inför det, men det är väl fortsatt hoppfull och beslutsam man skall vara efter det beskedet.

I dag en typisk måndag med mycket patienter på kliniken:

Först en 8-årig pojke som tidigare haft TB. Han startade med antiretrovirala läkemedel (ARVs/bromsmediciner) i september och mår ganska bra, bara problem med kliande ögo. (allergisäsong här!), sedan en 31-årig man med tidigare herpes zoster (bältros) och pneumoni (lunginflammation). Han började med ARVs 2005, då han bara hade 4 i CD4 tal (skall vara over 500). Hans CD4 har långsamt segat sig upp till 180 i augusti i år. Han råkade också ut for misstänkt Steven Johnssons (allvarlig allergisk reaktion) av Bactrim (sulfa), men mår nu rätt bra. Hade dock gått ned i vikt av den enkla anledningen att han bara har råd att äta två mål mat om dagen. “Socialkontoren” här kan hjälpa till med ett mål mat om dagen. Som tur är har nu World Food program lovat kliniken mat i form av mjöl och bönor att distribuera till patienterna så fort vi får en container att förvara det i så bör vi kunna hjälpa till bättre mot malnutrition (undernäring) bland patienterna.

Efter honom kom en 20 årig kvinna som startat ARVs i juli. Hon kom med sin 2-årige son som i juli bara vägde 7 kg, men nu gått upp till 10! Han hade CD4 bara 10% och fick då starta sina antiretrovirala läkemedel och det fungerar bra. Efter dem kom en ny familj, en HIV positiv mamma med en HIV-negativ 7-årig son. Glädjande att kunna ge besked om sonens status förstås, men detta innebar att vi inte tar emot dem som patienter här då ”kriteriet” for att bli patient här är ett hiv-positivt barn i familjen. För vuxna finns redan flera andra kliniker runt om i landet.

Nästa patient är en 20-årig kvinna som precis förlorat sin son, en av våra patienter i hiv/aids. Hon är förstås vår patient här så länge hon vill vara kvar. Hon träffar Nosipho vår ”social worker”  regelbundet. Nosipho är en av fem personer i Swaziland med en examen i psykologi. Hon fungerar
som kurator och psykolog och allt annat med. Hon har hand om alla våra knepiga familjekonflikter och svåra sociala situationer liksom förberedande samtal inför antiretroviralbehandling.

Senare såg jag en ganska pigg och glad 4-åring med bra CD4 tal. Hon kom med sin farmor som hon bor hos som i dag också vill testa sig! Nästa familj är en ny mamma med en 10-månader gammal flicka. Pappan i familjen begravdes i fredags. Flickan väger 5.1 kg och är 70 cm lång. Hon vägde 3.5 kg vid födseln, ammade i 6 månader och gick upp fint i vikt men har sedan ständigt varit sjuk efter avslutad amning. Nu efter en veckas gastroenterit (maginfektion) är hon helt uttorkad - men törstig! Jag ringer sjukhuset och vår chaufför Nelson kör dem dit med droppet redan satt.

Nelson hinner bara dit och vända for nästa patient behöver också skjuts: det är en 2-årig pojke på 6.5 kg. Han har tidigare haft svampinfektioner i munnen gånger flera och står på behandling för lungtuberkulos, Han är inom kriterierna for antiretroviralbehandling, men vi avvaktar om det går de första två månaderna nu under TB behandlingen. Han var här i fredags och såg ut att vara på bättringsvägen efter en långvarig diarrésjukdom två veckor tidigare då han förlorade en del i vikt. Han har nu exemplariskt ätit fem mål mat om dagen men endast med sju teskedar mat åt gången hemma och kommer nu tillbaka med odem bilateralt på fötter och underben. Han har gått upp 0.2 kg i vikt på dessa tre dagar. Jag remitterar honom för den begynnande Kwashiorkor (allvarlig proteinbrist) som jag hoppas att sjukhuset kan häva. De har iallafall F-75 att tillgå och en av våra doktorer som rondar tre gånger i veckan.

När patienterna är sedda i slutet av eftermiddagen väntar ”intressant” labsvarsarbete (titta på provsvar) det måste ju också göras. Och möte om nutritionsriktlinjerna eller andra ämnen och sedan hem innan mörkret faller.

I helgen hade vi julavslutning för stödgruppen for ungdomarna. Vi lekte, dansade och bjöd på mat. Det blev en härlig dag för alla tror jag. En av kungens fruar (den åttonde) hedrade kliniken med sin närvaro och hjälpte till med att dela ut popcorn.

Långt kvar till någon jämlikhet här, både angående kön och inkomstgrupper. Man kan bara hoppas på våra patienters generation.... de är fantastiska. Precis som våra patienter hemma!

Hälsningar

Johanna

Läs mer om Nordic Secure the Future