Fakta om Kronisk Myeloisk Leukemi (KML)

Leukemi är ett samlingsnamn för en grupp närbesläktade cancersjukdomar, som kan härledas till de blodbildande cellerna i benmärgen. Kronisk myeloisk leukemi (KML) är en form av blodcancer.

Vid alla former av leukemi är de normala regleringsmekanismerna rubbade och benmärgen bildar stora mängder cancerceller. Vita blodkroppar är den celltyp som oftast påverkas. Snabb tillväxt av leukemiceller gör att den normala benmärgen trängs undan och att cancercellerna sprids ut i blodbana, lymfsystem och olika organ.

Om leukemiceller fortsätter att produceras på bekostad av friska celler, kommer benmärgens förmåga att producera andra livsviktiga celler att minska (röda och vita blodkroppar samt blodplättar). Dessa celler är nödvändiga för att kroppen ska transportera syre, begränsa infektioner och stoppa blödningar.

Kronisk myeloisk leukemi (KML)
KML är en långsamt utvecklande form av blodcancer, där benmärgen producerar för många vita blodkroppar. Patienter med KML har en mutation som kallas Philadelphiakromosom. Vid denna mutation har en bit av kromosom 9 bytt plats med en bit av kromosom 22. Denna DNA-förflyttning bildar cancergenen, BCR-ABL*, som i sin tur producerar ett enzym, tyrosinkinas, som gör att leukemicellerna delar sig oftare och lever längre. Orsaken till sjukdomen är okänd men yttre faktorer som joniserande strålning kan ha betydelse.

En sjukdom i tre faser
KML kan delas in i tre faser, beroende på antalet blastceller (omogna vita blodceller) i blodet eller benmärgen. Blastceller ska normalt representera cirka fem procent av cellerna i benmärgen. En överproduktion av blastceller kan resultera i en spridning till blodbanan, vilket är typiskt vid leukemi.
För ytterligare information om kriterierna för KML’s tre faser se ”Nationella riktlinjer för KML 2006-01-01”.

Förekomst
Varje år insjuknar cirka 90 personer med KML i Sverige (1 på 100 000). De flesta som drabbas är omkring 60 år då diagnosen ställs. Män drabbas oftare än kvinnor. Idag lever ungefär 700 svenskar med sjukdomen.

Symtom
Symtom på sjukdom kan vara obefintliga eller ganska diffusa och upptäcks ofta av en slump i samband med hälsoundersökning. Vanliga symtom kan vara trötthet, avmagring, svettningar, ömhet i skelett och feber.
 
Att ställa diagnos
De undersökningar som görs för att ställa diagnosen är mikroskopisk undersökning av blod och benmärg, samt en kromosomanalys. I blodet och i benmärgen finner man ett förhöjt antal vita blodkroppar.

Befintlig behandling
Målet med behandlingen vid KML är att bromsa tillväxten av leukemiceller i benmärgen, att sjukdomen går i remission (då inga cancerceller kan upptäckas) och att symtomen hålls under kontroll. Behandling kan delas in i symtomlindring och reduktion av tumörcellerna. 

Symtomlindring

Idag finns två typer av symtomlindrande behandling. Interferoner är en biologisk behandling som stärker immunförsvaret för att därigenom bromsa celldelningen och tillväxten av nya cancerceller. Cytostatika har en specifik toxisk effekt på cancercellerna.

Stamcellstransplantation

Transplantation av stamceller från blod eller benmärk syftar till att kraftigt reducera eller helt eliminera tumörcellerna. I dagsläget är stamcellstransplantation den enda behandling som kan bota KML, men eftersom behandlingen är förknippad med kraftigt ökade risker används metoden bara som ett förstahandsval till det fåtal patienter som har en särskilt dålig prognos. 

Målsökande behandling
För flertalet patienter med KML är Glivec (imatinib) rutinbehandling. Glivec är ett så kallat målsökande läkemedel som hämmar det specifika tyrosinkinas som bildas av Philadelphiakromosomen i cancercellen. Behandling med Glivec innebär att flertalet patienter går i remission, dvs. det går inte med kliniska rutinmetoder att upptäcka några cancerceller. De fall som får otillräckligt behandlingssvar, inte tål behandlingen eller får ett återfall i sjukdomen på grund av resistenta cancerceller kan nu prova en helt ny målsökande behandling som heter Sprycel (dasatinib). 

Behandlingssvar
Behandlingssvar kan mätas med hjälp av följande metoder:
Blodanalys – mäter hur effektiv behandlingen är på att återställa blodcellerna till det normala.
Cellodling – mäter antalet celler med Philadelphiakromosomer (Ph+) som finns i benmärgen.
Proteinanalys – mäter nivån av bcr-abl-tyrosinkinas. Detta är den känsligaste metoden.

Behandlingsresistens
Ny forskning visar att patienter utvecklar resistens mot befintlig behandling, speciellt i de senare sjukdomsfaserna, men en del också i den kroniska fasen av KML. Ingen vet säkert varför resistens utvecklas men någon av följande mekanismer tros spela roll:

1. Mutation av BCR-ABL-tyrosinkinas
2. Överexponering av BCR-ABL
3. Oberoende cancersignaler