Tillbaka till Therese krönikor

Intervju med Maria Hellbom

Maria Hellbom - förstasida

Välkommen till bms.se! Vi tror verkligen att din bakgrund som psykolog och din erfarenhet av cancerrehabilitering kan tillföra mycket till den frågetjänsten
Fråga psykologen om cancer. 

Vad känner du för det här uppdraget?

Det känns jättespännande att prova det här för mig nya sättet att nå ut med stöd och hjälp!

Vad tror du forumet kan betyda för personer som har fått en cancerdiagnos eller som är närstående till någon med cancer?

Cancer är något som de allra flesta av oss berörs av på ett eller annat sätt, och jag vet att många har frågor och funderingar som man ibland inte riktigt vet vart man ska vända sig med. Jag hoppas att alla vars liv har berörts av cancer, vare sig det är som patient, närstående eller vän, ska kunna få hjälp och vägledning i forumet och det kan förhoppningsvis göra en skillnad för dem. Jag tror också att det kan har stor betydelse att få se att andra har samma eller liknande frågor som man själv har - att man inte är ensam.

På vilket sätt tror du sociala medier, t ex bloggar, kan vara en möjlighet för någon med cancer eller för någon som är närstående till en person med cancer? Hur ser du på de nya kommunikationskanalerna?

Jag tror att vi bara har sett början på vad sociala medier kan betyda. Redan idag är det helt klart så att de så kallade cancerbloggarna, som t ex George Schottl och Lotta Gray, har haft en enorm betydelse för att ändra bilden av hur det är att leva med en cancersjukdom. De är aktiva, engagerade människor som inte låter sjukdomen ta ifrån dem mer än absolut nödvändigt, de är delaktiga i sin egen vård och i samhället. Och de lever livet! Jag ser också att sociala medier har betytt mycket för patienters möjligheter att skapa nätverk och stödja varandra - se bara på föreningen Ung Cancer som på mycket kort tid har skapat ett nationellt forum för unga vuxna cancerberörda, vars behov ofta tidigare kom litet i skymundan i vården och samhället. Jag tycker att vi ska vara tacksamma för att bloggare och föreningar som Ung cancer och Nätverket mot cancer använder sociala media för att inte låta oss glömma att cancer berör oss alla.

På vilket sätt har vårdens kunskap om rehabilitering efter cancer förändrats de senaste åren?

Cancerrehabilitering har slagit igenom som begrepp de senaste åren, kan man väl säga, och nu börjar det påverka vård och omhändertagande vilket jag är jätteglad för. När jag började jobba i cancervård för snart 20 år sedan var rehabilitering synonymt med sjukgymnastik, på ett ungefär, och även det var oftast bristvara i cancervården. Idag ser vi att rehabilitering innefattar så mycket mer - psykologiska reaktioner och hantering, den sociala och ekonomiska situationen som cancerberörd, närstående, kvarstående fysiska men efter behandling. Hur man som cancerberörd själv kan sköta sin hälsa för att minska negativa effekter av behandling och minska risken för återfall eller andra sjukdomar är ett nytt spännande område som också ingår. Och så sist men inte minst något som jag hoppas får mer uppmärksamhet framöver - den existentiella krisen, den kris som man går igenom när man får besked om att man själv eller någon nära har en livshotande sjukdom. Där sitter ingen av oss inne med lösningar eller färdiga svar på frågor som hur eller varför, men jag tror att det är viktigt att vi låter frågorna få ta plats.

Hur ser stödet ut för en person som får cancer idag jämfört med för 10 år sedan? Har din roll som psykolog inom cancervården förändrats? Vad är bättre idag?

Fler överlever cancer, och fler lever längre tid vilket är en stor skillnad. Jag möter också oftare patienter som ger uttryck för att de vill göra saker själva för att förbättra sin medicinska behandling eller minska risken för återfall, det kan till exempel handla om att sluta röka, börja motionera eller lägga om kost. Man vill vara aktiv och delaktig i sin vård. Och patienter är mer pålästa om nya medicinska behandlingsmetoder - det har sannolikt med tillgång till internet att göra. Som psykolog arbetar jag på nya sätt, även när det gäller psykologiska behandlingsmetoder har väldigt mycket hänt de senaste tio åren.

Något om dig själv. Vad skänker dig glädje under en arbetsdag? Och vad gör du helst när du är ledig under helgen?

När jag ser människor vinna över cancern blir jag alltid jätteglad. Då menar jag inte att de nödvändigtvis blir friska från sin sjukdom - det handlar snarare om att den inte har huvudrollen i deras liv. När jag ser att man lever så som hjärtat säger åt en att göra, med eller utan cancer, då går jag glad hem från jobbet. När jag är ledig umgås jag helst med min familj och med vänner, och njuter av den vackra naturen i Skåne, där jag bor. Jag har ett par bloggar, en av dem handlar om mat, och det ägnar jag mig en del åt, plus Svensk förening för psykosocial onkologi och rehabilitering som jag har varit med och startat.