Undersökningar som ligger till grund för diagnos

När man kommer till sjukhuset är det viktigt att snabbt fastställa om det rör sig om stroke eller någon annan sjukdom. Tiden är dyrbar. Det har visat sig att skadorna inte är fullt utvecklade vid insjuknandet, utan utvecklas efter hand under de första timmarna och dygnen. Snabbt insatt behandling kan alltså minska skadorna. Undersökningsmetoderna som beskrivs här är några av de vanligast förekommande vid misstanke om stroke. I vissa fall kan andra undersökningar bli aktuella.

Sjukdomsbeskrivning

Läkaren behöver få veta vilka symtom som har uppstått, samt hur och när de började. Man går även igenom patientens tidigare sjukdomshistora för att bland annat få veta om symtom på kärlsjukdom har förekommit. Vidare ställs frågor om andra sjukdomar och läkemedelsbehandling som kan ha betydelse. Ofta kan närstående som följt med till sjukhuset bidra med värdefull information.

Kroppsundersökning

En allmän kroppsundersökning görs, där man bland annat lyssnar på hjärtat och på halsens blodkärl. Man mäter även blodtrycket och hjärtats funktion (EKG – elektrokardiogram). Därefter görs en neurologisk undersökning då man bedömer muskelkraft, känsel och koordination. En del blodprover tas också.

Datortomografi (DT eller CT)

För att säkerställa vilken typ av stroke det rör sig om brukar de flesta patienter undersökas med datortomografi. Bilder av hjärnan tas med en roterande röntgenkamera och informationen förs över till en dator som skapar tvärsnittsbilder av hjärnan. Med datortomografi kan man genast se om det rör sig om en hjärnblödning, medan en hjärninfarkt oftast inte syns tydligt förrän efter några dagar. Datortomografi förkortas DT eller CT och kallas ibland skiktröntgen.

Magnetkamera (MR)

Ibland används magnetkamera, eftersom en hjärninfarkts utbredning kan ses tidigare med denna undersökning. På grund av de starka magnetfälten kan inte patienter med pacemaker eller andra metalldelar i kroppen undersökas med denna metod.

Lumbalpunktion

Prov från ryggmärgsvätska tas i första hand om det finns misstanke om blödning mellan hjärnhinnorna (subaraknoidalblödning) som inte har synts på datortomografibilderna. Vid en blödning kan blod från det skadade kärlet tränga ut i ryggmärgsvätskan.

Ultraljud

Ultraljudsundersökning av halskärlen utförs ofta vid hjärninfarkt. Tekniken fungerar som ett ekolod och ger en bild av kärlväggarna, med vilken man kan se om det finns någon förträngning. Ultraljudsundersökningen kan kombineras med så kallad doppler, en metod som gör det möjligt att studera hastigheten i blodströmmen och upptäcka förträngningar i kärlen.

Angiografi (kärlröntgen)

Vid angiografi förs en tunn slang in i ett blodkärl, oftast i ljumsken. Genom slangen sprutas kontrastvätska in och därefter kan man upptäcka förändringar i blodkärlens väggar (exempelvis pulsåderbråck), andra kärlmissbildningar samt åderförkalkning i kärlen. Angiografi används ofta vid planeringen av kirurgiska ingrepp på blodkärlen på halsen, mellan hjärnhinnorna eller i hjärnan. En undersökning som i vissa fall ersätter angiografi är så kallad DT-angiografi. Där ges en bild av hela kärlträdet utan att man behöver föra in någon slang i blodkärlet.

Fråga Doktorn om hjärta/kärl

Fråga Doktorn

Fråga Doktorn ger dig svar på dina frågor om hjärta/kärl.

Gå till Fråga Doktorn om hjärta/kärl

Push Heart 2

Din berättelse

Här kan du läsa personliga berättelser om hur de kan vara att drabbas av hjärt-kärlsjukdom.

Läs berättelser

Skicka in din egen

Senast uppdaterad:  2016-03-08Ansvarig:  Annica Holmberg