HÄLSOEKONOMISKA UTVÄRDERINGAR av klinikläkemedel är till nytta för vården och bör finnas kvar, men samtidigt finns flera brister i dagens system. Det konstaterar Vårdanalys som på uppdrag av regeringen har utrett Klinikläkemedelsprojektet.

Åsa Ljungvall

Klinikläkemedelsprojektet startade 2010. På nationell nivå görs bedömningar av vilka nya sjukhusläkemedel som ger mest valuta för pengarna. Därefter avgör varje landsting om läkemedlet ska införas i vården.

Nu har Vårdanalys utrett projektet på uppdrag av regeringen. Myndigheten konstaterar att det finns ett värde i att göra hälsoekonomiska utvärderingar på nationell nivå och att det finns en rekommendation kopplad till underlaget. Landstingen uttrycker att det är till nytta för dem när de ska fatta beslut.

SAMTIDIGT FINNER Vårdanalys stora brister som gör att värdet minskar. Arbetet är inte tillräckligt transparent. Bland annat saknas information om vilka läkemedel som väljs ut, när rekommendationerna väntas bli klara, motiveringar till rekommendationerna samt skälen bakom landstingens beslut att följa dem eller inte. Handläggningstiderna är så pass långa att de kan fördröja tillgången till läkemedel som kan rädda liv. Patienter och andra aktörer har ingen möjlighet att framföra sina synpunkter.

– Det är ett dilemma att vi har ett system som är efterfrågat men som inte fungerar tillräckligt väl i dagsläget. Under tiden vi gjort utvärderingen har det skett förbättringar, men det finns fortfarande mycket kvar att göra, säger Åsa Ljungvall, hälsoekonom och utredare på Vårdanalys.

Det finns fortfarande mycket kvar att göra

DET ÄR VIKTIGT ATT komma till rätta med legitimiteten i processen, menar hon. Framför allt behöver man utreda vem som bör ge rekommendationen. I rapporten diskuteras två möjliga avsändare: staten genom exempelvis ett utvidgat uppdrag för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, tlv, eller landstingen gemensamt.

Parallellt med Vårdanalys utredning har Sveriges kommuner och landsting, skl, tagit fram en modell för nationellt införande av läkemedel. Är det lösningen på problemen?

– Det skulle vara bra om det var lösningen. Vi har inte utvärderat skl:s förslag, men när jag läser det ser jag inte att de diskuterar svårigheterna kring vem som ska ge rekommendationen eller frågan om patienternas inflytande och insyn. I dagsläget bygger modellen på icke bindande rekommendationer. Samtidigt försöker de lösa flera av de brister vi har sett i den nuvarande processen, vilket naturligtvis är bra. Det finns bland annat ett förslag på hur handläggningstiderna ska kortas och skrivningar om ökad transparens. Det återstår att se hur det blir i verkligheten, säger Åsa Ljungvall.

MEN REDAN NU finns saker att göra som kan få omedelbar effekt, bedömer hon. Bland annat borde handläggningstiderna kunna kortas, transparensen öka och patienternas expertkunskaper fångas upp. På lite längre sikt föreslås även ett snabbspår för särskilt angelägna läkemedel.