Att få ett cancerbesked

Besked om hudcancer och malignt melanom

cancerbeskedEtt cancerbesked är svårt och upplevs ofta som förvirrande och chockerande. Det är vanligt att man reagerar starkt och blir orolig, ledsen, arg, rädd och nedstämd. Ibland är cancerbeskedet lättare att hantera när man fått sin diagnos och påbörjat sin behandling. Man vet då vad som väntar och vilken sjukdom man drabbats av, vilket ibland känns bättre än den ovisshet man kanske upplevt innan.

Erfarenheter och tidigare upplevelser påverkar också hur man reagerar på ett besked om cancer. Det är viktigt att ha människor, familj och vänner, men också vårdpersonal runt omkring sig som finns där som stöd och tröst när man som mest behöver det. För många känns det bra att lära sig mycket om sin sjukdom, därför kan det vara bra att söka information och läsa in sig. Vissa perioder orkar man ibland inte ta in all information och man väljer istället att avstå. Det är viktigt att man känner att man själv kan välja vilken information man vill ha, när man vill ta del av den och på vilket sätt. Ett sätt kan vara att träffa andra som kanske drabbats av malignt melanom eller någon annan cancerdiagnos. Patientföreningar har ofta stödpersoner man kan prata med, även sjukhusen har kontaktpersoner att söka hjälp hos.

Besked om cancer

Kris vid cancerbesked

När man får veta att man har cancer vänds ofta ens värld upp och ner och man ställs inför en krissituation. En kris innebär att något allvarligt händer som gör att man tappar fotfästet och som är svårt att hantera. Ofta kan man bearbeta och komma igenom en kris med stöd av familj och vänner, även om det inte alltid känns så när det väl händer. Man brukar tala om att en kris har olika faser, i början en mer akut sådan och därefter något lugnare faser.

Alla känner inte igen sig i dessa faser medan andra upplever en kris just på detta sätt. Man kan falla i och ur de olika faserna och olika känslor kan komma om vartannat, i olika omgångar. Hur man reagerar är individuellt men det är viktigt att låta krisen ha sin gång och att komma ihåg att alla reagerar på olika sätt vid ett cancerbesked, inget är rätt och fel.

Fas 1 - chock

I början när man fått ett cancerbesked är det ofta kaotiskt inombords och svårt att förstå vad som hänt. Många upplever en känsla av overklighet, apati, rastlöshet, känslomässig förlamning, rädsla, ångest och förvirring. Det är inte ovanligt att man drabbas av minnesluckor eller svårigheter att sova och man får ibland också svårigheter med att koncentrera sig.

Fas 2 - reaktion

Efter ett tag, kanske efter en stund eller någon dag, börjar man förstå att det som hänt verkligen har hänt. Trots detta kan det fortfarande kännas overkligt. Livet har förändrats, vilket är förvirrande och svårt att acceptera många gånger. Förhoppningsvis kan man börja anpassa sig till nya livsomständigheter, även ifall det tar tid. Man inser kanske hur skört livet är och omvärderar sådant man tidigare tagit förgivet.

Fas 3 - bearbetning

Förutom den psykiska påfrestningen en kris betyder, innebär ett cancerbesked dessutom ofta upprepade läkarbesök, besked efter provtagningar, eventuella operationer och ställningstaganden gällande behandling. Tiden från diagnos tills man får slutgiltigt besked om allvaret i sjukdomen och den kommande behandlingen kan upplevas mycket påfrestande. Det kan vara bra att ta det lite lugnare under en period, man orkar ofta inte lika mycket som vanligt efter ett cancerbesked och man är ofta trött. Det är bra att prata med någon man känner sig trygg med och det är viktigt att man får i sig ordentligt med näring, många tappar aptiten. Det är också bra att se till att komma hemifrån och röra lite på sig, lyssna på musik och se till att göra saker man tycker om - även om det kan kännas svårt.

Fas 4 - nyorientering

Med tiden stabiliseras ofta den psykiska balansen efter en kris. Ofta känns det bättre om man tar del av så mycket relevant information som möjligt om vad som gäller framöver och vad som förväntas av dig. Det är ofta värre att inte veta. Det är inte ovanligt att man börjar ifrågasätta sin vardag efter ett cancerbesked. Det kan kännas konstigt att fortsätta sitt vanliga liv efter att allt vänts upp och ner. Många känner en stark vilja att göra så mycket man bara kan för att bli frisk, vilket kan innebära att man till exempel slutar röka, lägger om kostvanor, börjar motionera mer och leva sundare. Många cancerpatienter upplever en kraft och styrka som man inte visste att man hade.

Vanliga känslor och funderingar vid cancerdiagnos

Tidiga reaktioner

Vid ett cancerbesked är det ofta svårt att i början förhålla sig till sin situation innan man tagit del av tillräckligt mycket information. Hur mycket information man vill ta del av och när man är redo att ta del av denna är individuellt. I början är det vanligt att man avskärmar sig och inte orkar ta del av all information. Det är därför viktigt att man väljer själv när man är redo att ta reda på mer om sitt tillstånd, tillsammans med anhöriga och sjukvårdpersonal.

Vid ett cancerbesked är det vanligt att man känner sig uppgiven och ställer sig frågan varför just man själv drabbas. Många upplever vrede och sorg mot sin sjukdom och ofta är man mycket ledsen under en tid och gråter mycket. Ibland drabbas man av skuldkänslor och man anklagar sig själv för sin sjukdom. Detta ska man se allvarligt på och se till att man tar sig ur. Cancer är en sjukdom som beror på skador i cellens arvsmassa (DNA) och man ska så fort som möjligt frigöra sig själv från föreställningar om skuld om man upplever tankar i de banorna.

Ofta känner man som patient och anhörig ett behov av att hitta en förklaring och anledning till varför man drabbats av sin sjukdom. Man kartlägger sitt liv och letar efter saker som kan ha påverkat och orsakat sjukdomen. Cancer är jobbigt nog som det är, utan att man tar på sig belastningar i form av skuldkänslor, fördomar och mindervärdeskänslor. Det kan ibland kännas bra att veta att man inte är ensam om sitt tillstånd. Det är viktigt att man ser till att fråga sjukvårdspersonal allt man undrar över och att man ser till att lära sig om sin sjukdom, för att inte hamna i en ond spiral av självanklagelser.

Reaktioner under och efter behandling

nedstamdhet

Det har visat sig att känslan av oro och nedstämdhet ofta minskar när behandlingen startar och man vet vad som gäller under behandlingstiden. Många upplever dock tiden efter behandling som svår. Man har kanske tänkt att en viss lättnad ska infinna sig efter behandlingen, som kanske inte kommer som man tänkt. Under behandlingen har man regelbundna och återkommande läkarbesök och kontakt med sjukvårdspersonal, vilket kan kännas som en trygghet som man sen kan sakna. Under behandlingstiden kan det även kännas skönt för att man vet att något aktivt görs mot sjukdomen medan många efter behandlingen kan känna sig utelämnade. Man kan också känna sig ensam och osäker, kanske upplever man också att anhörigas intresse avstannar något och att många tror att allt ska bli som innan cancerbeskedet. Många oroar sig också för att sjukdomen ska komma tillbaka. Det är därför bra att komma ihåg att känslor och funderingar kring sin sjukdom inte försvinner i och med att behandlingen är över.

Har man en gång drabbats av cancer är det ofta svårt att bli riktigt fri från oron att återigen få tillbaka sin sjukdom. Därför kan det vara bra att gå på regelbundna kontroller för att kolla upp så att allt är som det ska. Då har man något konkret att luta sig mot – allt är bra! Då slipper man känna en oro varje gång man till exempel drabbas av en förkylning eller något annat relativt sett okomplicerat sjukdomstillstånd.

Stöd av omgivningen

En del upplever det jobbigt och svårt att berätta om sin sjukdom för anhöriga, hur man upplever behandlingen och hur man mår. Men det är viktigt att dela med sig av sina upplevelser och sina känslor för att inte bearbeta allt ensam. En person som får ett cancerbesked är i stort behov av stöd från vänner och familj. Det känns ofta lättare när man kan prata med personer som står en nära, som man litar på, som ger en medkänsla, respekt och förståelse. Det är viktigt att ha människor runt omkring sig som lyssnar på en, orkar lyssna om igen och som underlättar ens bearbetning. Som anhörig gör man en stor skillnad bara genom att finnas nära och vara tillgänglig som stöd. Det kan också kännas bra att ta med en annan person till läkaren för stöd och hjälp att ta del av information.

Det är svårt att bearbeta en kris, oavsett om man är omgiven av nära och kära. Kriser är svåra att ta sig igenom och man drabbas av många tunga situationer att hantera. Relationer till vänner och familj utsätts ofta för hårda prov. Anhöriga har, förutom den drabbades tillstånd, även sin egen sorg, oro och rädsla att hantera. Ibland är det svårt att finnas till hands och vara lyhörd samtidigt som man själv brottas med svåra känslor.

Förutom familj och andra anhöriga kan man vända sig till vårdpersonal, som sjuksystrar eller sin läkare. Vidare kan man finna stöd och prata med en sjukhuspräst, kurator eller en samtalsgrupp. Det är viktigt att våga fråga efter de möjligheter som finns. Ofta finns det också en patientorganisation att vända sig till där man finner många i liknande situationer, som man kan prata och dela sina erfarenheter med.

Källor:
http://www.1177.se/Tema/Cancer/Cancerformer-och-fakta/Cancerformer/Hudcancer-malignt-melanom  
http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/Cancersjukdomar/Hudcancer/?gclid=CKrVmp7-9agCFdUy3wodmQ65Rw
http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/Artiklar-och-mer-fakta/Vardagen-forandras/Efter-cancerbeskedet/

Senast uppdaterad:  2016-01-27Ansvarig:  Annica Holmberg