Tillbaka till Krönikor

Tacksam för en andra chans

Jag är oerhört tacksam för att jag är cancerfri idag. Tack vare bra behandlingar, mindre stress, sundare mat och träning. Det tror jag är en bra kombination.

Dock har jag fått biverkningar. Vitiligo är ett exempel, det vill säga att jag har vita fläckar i huden som saknar pigment. Jag kan väldigt lätt bli bränd på dessa fläckar, så jag måste vara extra försiktigt i solen nu. Jag brukar säga att jag förvandlas successivt till en leopard. Jag älskar det mönstret på kläder och accessoarer, men jag hade inte räknat med att jag själv skulle bli helt leopardmönstrad. Jag måste skydda mig extra noga mot solen, så jag skyddar mig både med solskyddsfaktor och tunna kläder.

På vintern märks inte mina färgskiftningar på hals- och bröstkorg så mycket, för då har jag ofta på mig långärmat och halsduk eller polokrage. På sommaren blir jag, även fast jag vistas i skuggan, lite brunare på huden då jag vistas ute. Då syns fläckarna bättre. Även om jag ofta klär mig i långärmad blus eller skjorta så syns fläckarna ändå. Eftersom jag är en tjej som är ganska fåfäng och gillar smink och kläder, är detta lite jobbigt förstås. Speciellt jobbigt är det när folk stirrar på fläckarna med stora ögon. Läkaren säger till mig att det är positivt att kroppen har skapat vitiligo, för det tyder på att mitt immunförsvar är väldigt aktivt. Jag ser positivt på mina fläckar, och tänker att utan fläckarna kanske jag inte hade varit lika försiktig i solen som jag är idag.

Stirrandet får mig inte att undvika att vistas ute bland folk, men jag stör mig lite på att människor verkligen stirrar på någon som är lite utmärkande. Vissa dagar när jag är trött eller bara har en dålig dag tycker jag det är extra störande när människor stirrar. Men jag tänker inte stanna inomhus eller låta bli att bada. Nej, jag tänker fortsätta leva och njuta av goda ting. Nu när jag vet hur skört livet är, njuter jag troligen ännu mer av vardagliga saker som jag tidigare tog lite för givet.

Eftersom jag för snart sex år sedan gjorde en lymfkörtelutrymning i armhålan, för att ta bort den allra första inkräktaren med operation, har jag även så kallad lymfödem. Det har ganska många kvinnor som tagit bort lymfkörtlarna i armhålan efter bröstcancer. För att armen inte ska bli svullen har jag därför ganska ofta en kompressionsstrumpa på min arm. Det hjälper när jag håller igång och gör yoga, som skapar cirkulation i armen.

Igen, på vintern stör det inte så mycket för den värmer faktiskt. På sommaren är den svår att få på när man är varm och svettig. Dessutom syns den mer på sommaren, då jag har tunnare kläder. Den har jag vant mig vid nu och den är en del av mig. Det kunde ha varit mycket värre, tänker jag. Jag är som sagt oerhört tacksam för att jag fått en andra chans.

Jag lever och mår jättebra. Jobbar, tränar och njuter av livet. Det är jag väldigt glad för!