En stark och dold historia

Dokumentärfilmen ”Hur kunde hon leva som om det inte fanns” handlar om en kvinna från Norrbotten som smittas av hiv som ung i Paris. Kvinnan gifter sig sedan i Sverige och föder två barn – utan att kunna förmå sig att berätta för sin man om diagnosen. När mannen till sist får veta polisanmäler han kvinnan och hennes dom blir slutligen 2,5 års fängelse för försök till grov misshandel. Varken mannen eller barnen blev smittade men kvinnan blev stämplad som ”HIV-MAMMAN och HIV-KVINNAN” i medierna.

Filmaren Ingela Lekfalk har gjort den uppmärksammade filmen som visades på SVT Kanal 1 i samband med Världs AIDS-dagen. Filmen handlar om kraften i förträngningen, förnekelsen och orsaken till att det blev som det blev.

Det sociala förakt som ibland finns emot hiv bidrar till stigmatisering och en utsatthet bland de som bär på viruset, menar Ingela Lekfalk. Ingela berättar om när SVT skulle skriva en inledande text om filmen och då skriver de så här:

”När Lillemor var 19 år åkte hon Frankrike för att studera och jobba som au-pair. Där träffade hon en snygg och härlig man och blev förälskad. Men han visade sig vara långt ifrån så härlig som Lillemor först tyckte. Han var hiv-positiv och smittade henne”.

Detta är ett exempel på hur många ser och tycker om de som är smittade. Kan han inte vara härlig om att han har hiv? frågar sig Ingela.

Hiv är ett virus som omfattas av smittskyddslagen som innebär skyldighet att omedelbart söka läkarvård om man misstänker att man är smittad. Man måste även lämna uppgifter om den eller de personer som smittan kan ha kommit från och den eller de personer man kan ha fört den vidare till. Dessa personer måste sedan kontaktas och informeras om att de kan vara smittade. 1

- Det är sedan upp till den smittade själv att avgöra om hon eller han vill berätta för sin övriga omgivning att man bär på hiv-viruset. Läkarna och kriminalvården brukar i regel uppmana till att man ska tänka sig noga för innan man säger något till någon om sin diagnos, säger Ingela.

Filmen hade premiär i maj 2010. Sedan dess blir Ingela Lekfalk kontaktad varje dag av hivsmittade personer, anhöriga och andra som vill diskutera filmen och de hivsmittades situation. Många vill prata om den rädsla som de drabbade känner, ett självstigma. Ett exempel på detta som Ingela tar upp är en kvinna som blev hembjuden till sin arbetskollega. Där skulle ett gäng laga mat tillsammans och hon skulle göra sallad. Plötsligt skär hon sig och börjar blöda. Hon stoppar snabbt ned både skärbräda och kniv i sin väska. Dagen efter ringer hennes kollega och anklagar henne för att vara en tjuv. Kvinnan blir hellre anklagad för stöld än berättar om sin sjukdom.

- Rädslan för att erkänna sin sjukdom och söka vård är ett resultat av den propaganda som media bedrev under 1980-talet . Den tid då sjukvårdspersonal hade lönetillägg för att vårda patienter med hiv. Det var för övrigt då, 1986, som kvinnan i vår film blev hivsmittad, säger Ingela.

Även internationellt har filmen fått stor uppmärksamhet, den har bland annat visats på filmfestivaler och på hiv-kongressen i Wien var intresset stort.

Vad kan samhället göra för att hjälpa till att minska stigmat och den utsatthet som ibland råder hos de smittade?

Ingela tycker att man ska se mer till hela människan och inte bara till det fysiska. Att bära på hiv är psykiskt väldigt påfrestande för både den enskilde patienten och de närstående, där har samhället mycket att hjälpa till med. Ingela efterfrågar mer samverkan inom vården. Ett exempel kan vara att vid varje besök är både en psykolog och en läkare med. Många får idag sitt besked och långt senare ett uppföljande möte med en psykolog.

- Idag handlar det om att leva med och inte dö av hiv, avslutar Ingela.

Källor:
1. Smittskyddslagen, SFS 2004:168

Fråga Doktorn om hiv

Fråga Doktorn

Fråga Doktorn ger dig svar på dina frågor om hiv/aids.

Gå till Fråga Doktorn om hiv

Ophelia Haanyama Orum

Ophelias krönikor

Ophelia Haanyama  är en en hiv-aktivist, författare och en internationellt känd talare.

Läs Ophelias krönikor om att leva med hiv

Nordic Secure the Future

Vårt sociala ansvar

Mellan 2006-2012 hade vi ett nordiskt hjälpprogram; Nordic Secure the Future. Programmet möjliggjorde för erfarna infektionsläkare och sjuksköterskor att resa till Afrika för att bekämpa hiv/aidskrisen på plats.

Läs mer

Din berättelse

Din berättelse

Vi vill gärna ta del av din personliga historia om hur det är att leva med hiv.

Skicka in din egen berättelse

Senast uppdaterad:  2016-02-17Ansvarig:  Annica Holmberg