YERVOY


Bristol-Myers Squibb

Koncentrat till infusionsvätska, lösning 5 mg/ml
(Klar till lätt opalescent, färglös till ljusgul vätska som kan innehålla ljusa partiklar (fåtal).)

Antineoplastiska medel, monoklonala antikroppar

Aktiv substans:
ATC-kod: L01XC11
Läkemedlet omfattas av Läkemedelsförsäkringen

Produktresumé (SPC): Denna text är avsedd för vårdpersonal.

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt 4.8 om hur man rapporterar biverkningar.

1 LÄKEMEDLETS NAMN

YERVOY 5 mg/ml koncentrat till infusionsvätska, lösning

2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En ml koncentrat innehåller 5 mg ipilimumab.

En 10 ml injektionsflaska innehåller 50 mg ipilimumab.

En 40 ml injektionsflaska innehåller 200 mg ipilimumab.


Ipilimumab är en helt human anti CTLA-4 monoklonal antikropp (IgG1κ) som produceras i ovarieceller från kinesisk hamster med rekombinant DNA-teknik.


Hjälpämnen med känd effekt:

En ml koncentrat innehåller 0,1 mmol natrium, vilket motsvarar 2,30 mg natrium.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3 LÄKEMEDELSFORM

Koncentrat till infusionsvätska, lösning (sterilt koncentrat).


Klar till lätt opalescent, färglös till ljusgul vätska som kan innehålla ljusa partiklar (fåtal). Vätskan har pH 7,0 och en osmolaritet på 260-300 mOsm/kg.

4 KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

YERVOY är indicerat för behandling av avancerat (icke-resektabelt eller metastaserande) melanom hos vuxna.

4.2 Dosering och administreringssätt

Behandling ska initieras och övervakas av specialistläkare med erfarenhet av cancerbehandling.


Dosering


Den rekommenderade induktionsbehandlingen med YERVOY är 3 mg/kg administrerat intravenöst under 90 minuter var 3:e vecka i totalt 4 doseringsomgångar. Patienter ska ges hela induktionsbehandlingen (4 doser), om det tolereras, oavsett uppkomst av nya lesioner eller tillväxt av befintliga lesioner. Bedömning av tumörrespons bör endast ske efter avslutad induktionsbehandling.


Levervärden och tyreoideavärden bör utvärderas vid behandlingsstart och före varje dos av YERVOY. Dessutom bör alla tecken eller symtom på immunrelaterade biverkningar, inklusive diarré och kolit, bedömas under behandling med YERVOY (se tabell 1A och 1B samt avsnitt 4.4).


Permanent utsättande av behandling eller senareläggning av doser

Hantering av immunrelaterade biverkningar kan kräva senareläggning av en dos eller permanent utsättande av YERVOY och insättande av systemisk högdosbehandling med kortikosteroider. I vissa fall kan tillägg av annan immunsuppressiv behandling övervägas (se avsnitt 4.4).


Dosreduktion rekommenderas inte.

Riktlinjer för permanent utsättande eller senareläggning av doser beskrivs i tabell 1A och 1B. Detaljerade riktlinjer för hanteringen av immunrelaterade biverkningar beskrivs i avsnitt 4.4.


Tabell 1A När ska YERVOY sättas ut permanent?

YERVOY ska sättas ut permanent hos patienter med följande biverkningar. Hantering av dessa biverkningar kan även kräva systemisk högdosbehandling med kortikosteroider om de visats eller misstänks vara immunrelaterade (se avsnitt 4.4 för detaljerade riktlinjer).

Svåra eller livshotande biverkningar

Grad enligt NCI-CTCAE v3a

Magtarmkanal:

Svåra symtom (buksmärta, svår diarré eller märkbar förändring i antal tarmtömningar, blod i avföringen, gastrointestinal blödning, gastrointestinal perforation

  • Grad 3 eller 4 diarré eller kolit

Lever:

Kraftiga förhöjningar i aspartataminotransferas (ASAT), alaninaminotransferas (ALAT) eller totalbilirubin eller symtom på levertoxicitet

  • ASAT eller ALAT >8 × ULN


eller

  • Totalbilirubin >5 × ULN

Hud:

Livshotande hudutslag (inklusive Stevens Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys) eller svår utbredd klåda som påverkar vardagslivet eller som kräver medicinsk behandling

  • Grad 4 utslag, eller grad 3 klåda

Nervsystem:

Nytillkommen eller försämrad svår motorisk eller sensorisk neuropati

  • Grad 3 eller 4 motorisk eller sensorisk neuropati

Andra organsystemb:

(t ex nefrit, pneumonit, pankreatit, icke-infektiös myokardit)

  • Immunrelaterade reaktionerc ≥grad 3

  • Immunrelaterade ögonsjukdomar ≥grad 2 som inte svarar på topikal immunsuppressiv behandling

a Toxicitetsgrad är i enlighet med “National Cancer Institute Common Terminology Criteria for Adverse Events. Version 3.0 (NCI-CTCAE v3)”.

b Andra biverkningar som visats eller misstänks vara immunrelaterade ska graderas enligt CTCAE. Beslut om utsättande av YERVOY bör baseras på allvarlighetsgrad.

c Patienter med svår (grad 3 eller 4) endokrinopati, under pågående hormonbehandling, kan stå kvar på behandling.

ULN = övre normala gränsvärdet (Upper Limit of Normal)

Tabell 1B När ska en YERVOY-dos senareläggas?

Senarelägg en YERVOY-dosa hos patienter med följande immunrelaterade biverkningar. Se avsnitt 4.4 för detaljerade riktlinjer.

Lätta till måttliga biverkningar

Åtgärd

Magtarmkanal:

Måttlig diarré eller kolit, som antingen inte kontrolleras med medicinsk behandling eller som är ihållande (5-7 dagar) eller som är återkommande

  1. Senarelägg dos tills biverkningen återgår till grad 1 eller grad 0 (eller återgår till ursprungsnivå).

  2. Om återhämtning inträffar, fortsätt behandlingend.

  3. Om återhämtning inte har inträffat, fortsätt att senarelägga doser tills återhämtning inträffar och fortsätt sedan behandlingend.

  4. Avbryt behandlingen med YERVOY om återhämtning till grad 1 eller grad 0 eller till ursprungsnivån inte inträffar.

Lever:

Måttliga förhöjningar av transaminaser (ASAT eller ALAT > 5 till ≤ 8 × ULN) eller totalbilirubin (> 3 till ≤ 5 × ULN)

Hud:

Måttliga till svåra (grad 3)b hudutslag eller utbredd/intensiv klåda oavsett etiologi

Endokrina system:

Svåra biverkningar i endokrina körtlar, såsom hypofysit och tyreoidit som inte kontrolleras tillräckligt med hormonbehandling eller immunsuppressiv högdosbehandling

Nervsystem:

Måttlig (grad 2)b oförklarad motorisk neuropati, muskelsvaghet eller sensorisk neuropati (som varar mer än 4 dagar)

Andra måttliga biverkningarc

aDosreduktion av YERVOY rekommenderas inte.

bToxicitetsgrad är i enlighet med “National Cancer Institute Common Terminology Criteria for Adverse Events. Version 3.0 (NCI-CTCAE v3)”.

cBiverkningar från andra organsystem som anses vara immunrelaterade ska graderas enligt CTCAE. Beslut om senareläggning av en dos bör baseras på allvarlighetsgrad.

dTill alla 4 doser administrerats eller 16 veckor från första dosen, beroende på vilket som inträffar först.

ULN = övre normala gränsvärdet (Upper Limit of Normal)


Särskilda populationer



Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för YERVOY för barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga. YERVOY ska inte användas till barn och ungdomar under 18 år.


Äldre

Inga generella skillnader i säkerhet och effekt rapporterades mellan äldre (≥ 65 år) och yngre patienter (< 65 år). Ingen dosjustering behövs för denna patientgrupp.


Nedsatt njurfunktion

Säkerhet och effekt av YERVOY har inte studerats hos patienter med nedsatt njurfunktion. Baserat på populationsfarmakokinetiska resultat är dosjustering inte nödvändig för patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion (se avsnitt 5.2).


Nedsatt leverfunktion

Säkerhet och effekt av YERVOY har inte studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion. Baserat på populations­farmakokinetiska resultat är dosjustering inte nödvändig för patienter med lätt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 5.2).YERVOY måste administreras med försiktighet till patienter med transaminasnivåer ≥ 5 × ULN eller bilirubinnivåer > 3 × ULN vid behandlingsstart (se avsnitt 5.1).


Administreringssätt


YERVOY används för intravenöst bruk. Den rekommenderade infusionstiden är 90 minuter.


YERVOY kan användas för intravenös administrering utan spädning eller kan spädas med 9 mg/ml (0,9 %) natriumklorid injektionsvätska eller 50 mg/ml (5 %) glukos injektionsvätska till koncentrationer på mellan 1 och 4 mg/ml.


YERVOY får inte administreras som en intravenös stötdos eller bolusinjektion.


Anvisningar om beredning och spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt 6.6.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

4.4 Varningar och försiktighet


Immunrelaterade biverkningar


Ipilimumab är associerat med inflammatoriska biverkningar till följd av förhöjd eller alltför hög immunaktivitet (immunrelaterade biverkningar), med ett troligt samband med läkemedlets verkningsmekanism. Immunrelaterade biverkningar, vilka kan vara svåra eller livshotande, kan involvera mag-tarmkanalen, lever, hud, nervsystemet och endokrina systemet, eller andra organsystem. De flesta immunrelaterade biverkningarna uppkom under induktionsperioden, men även fall som uppkommit månader efter den sista dosen ipilimumab har rapporterats. Såvida en alternativ etiologi inte har fastställts måste diarré, ett ökat antal tarmtömningar, blod i avföringen, förhöjda levervärden, utslag och endokrinopati betraktas som inflammatoriska och ipilimumab-relaterade. Tidig diagnos och lämplig behandling är nödvändig för att minimera livshotande komplikationer.

Systemisk högdosbehandling med kortikosteroider, med eller utan ytterligare immunsuppressiv behandling, kan behövas vid behandling av svåra immunrelaterade biverkningar. ipilimumab-specifika riktlinjer för hantering av immunrelaterade biverkningar beskrivs nedan.


Immunrelaterade gastrointestinala biverkningar


Ipilimumab är associerat med allvarliga immunrelaterade gastrointestinala biverkningar. Dödsfall på grund av gastrointestinal perforation har rapporterats i kliniska prövningar (se avsnitt 4.8).


Hos patienter som fick ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi i en fas III-studie på avancerat (icke-resektabelt eller metastaserande) melanom (MDX010-20, se avsnitt 5.1) var mediantiden till uppkomsten av svåra eller fatala (grad 3-5) immunrelaterade gastrointestinala biverkningar 8 veckor (intervall 5-13 veckor) från behandlingsstart. Med protokollspecifika riktlinjer inträffade återhämtning (definierat som förbättring till mild (grad 1) eller mindre, eller återgång till ursprungsnivån) i de flesta fall (90 %). Mediantiden från uppkomst till återhämtning var 4 veckor (intervall 0,6-22 veckor).

Patienter ska monitoreras för gastrointestinala tecken och symtom som kan indikera immunrelaterad kolit eller gastrointestinal perforation. Kliniska tecken kan inkludera diarré, mer frekventa tarmrörelser, buksmärta, eller hematochezi med eller utan feber. Diarré eller kolit som uppkommer efter initiering av ipilimumab ska genast bedömas för att utesluta infektion eller andra alternativa etiologier. I kliniska prövningar associerades immunrelaterad kolit med tecken på slemhinneinflammation, med eller utan ulcerationer, och lymfocytär och neutrofil infiltration.


Behandlingsrekommendationer vid diarré eller kolit baseras på symtomens allvarlighetsgrad (NCI-CTCAE v3 klassificering). Patienter med lätt till måttlig (grad 1 eller 2) diarré (en ökning på upp till 6 tarmtömningar per dag) eller misstänkt lätt till måttlig kolit (t ex buksmärta eller blod i avföringen) kan stå kvar på ipilimumab-behandling. Symtomatisk behandling (t ex loperamid, vätskeersättning) och noggrann övervakning rekommenderas. Om lätta till måttliga symtom återkommer eller består i 5-7 dagar, ska den schemalagda dosen av ipilimumab senareläggas och behandling med kortikosteroider påbörjas (t ex prednison 1 mg/kg oralt en gång dagligen, eller motsvarande). Om återhämtning till grad 0-1 eller återgång till ursprungsnivån inträffar, kan ipilimumab-behandlingen återupptas (se avsnitt 4.2).


Ipilimumab måste sättas ut permanent hos patienter med svår (grad 3 eller 4) diarré eller kolit (se avsnitt 4.2) och systemisk högdosbehandling med intravenösa kortikosteroider ska omedelbart påbörjas (i kliniska prövningar har metylprednisolon 2 mg/kg/dag använts). När diarré och andra symtom är under kontroll ska nedtrappning av kortikosteroider påbörjas utifrån klinisk bedömning. I kliniska prövningar resulterade snabb nedtrappning (tidsperiod < 1 månad) i återkomst av diarré eller kolit hos vissa patienter. Patienter måste bedömas för tecken på gastrointestinal perforation eller peritonit.

Erfarenheten från kliniska prövningar angående behandling av diarré eller kolit, som inte svarar på kortikosteroidbehandling, är begränsad. Tillägg av ett alternativt immunsuppressivt medel till kortikosteroidbehandlingen kan dock övervägas. I kliniska prövningar lades en singeldos infliximab 5 mg/kg till, såvida detta inte var kontraindicerat. Infliximab får inte användas vid misstanke om gastrointestinal perforation eller sepsis (se infliximabs produktresumé).


Immunrelaterad levertoxicitet


Ipilimumab är associerat med allvarlig immunrelaterad levertoxicitet. Fatal leversvikt har rapporterats i kliniska prövningar (se avsnitt 4.8).


Hos patienter som fick ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi i MDX010-20-studien, var tiden till uppkomst av måttlig till svår eller fatal (grad 2-5) immunrelaterad levertoxicitet 3-9 veckor från behandlingsstart. Med protokollspecifika åtgärdsriktlinjer var återhämtningstiden 0,7-2 veckor.


Levertransaminaser och bilirubin ska utvärderas före varje dos av ipilimumab, eftersom tidiga förändringar i laboratorievärden kan indikera en kommande immunrelaterad hepatit (se avsnitt 4.2). Förhöjda levervärden kan förekomma utan kliniska symtom. Förhöjt ASAT och ALAT eller totalbilirubin ska utvärderas för att utesluta andra orsaker till leverskada, inklusive infektioner, tumörprogression eller samtidig medicinering och övervakas tills återhämtning inträffar. Leverbiopsier från patienter med immunrelaterad levertoxicitet visade tecken på akut inflammation (neutrofiler, lymfocyter och makrofager).


Hos patienter med förhöjt ASAT eller ALAT i intervallet > 5 till ≤ 8 × ULN eller totalbilirubin i intervallet > 3 till ≤ 5 × ULN, som misstänks vara associerat med ipilimumab, ska den schemalagda ipilimumab-dosen senareläggas och levervärden måste övervakas tills återhämtning inträffar. När levervärdena förbättras (ASAT och ALAT ≤ 5 × ULN och totalbilirubin ≤ 3 × ULN) kan ipilimumab-behandlingen fortsätta (se avsnitt 4.2).


Hos patienter med förhöjt ASAT eller ALAT > 8 × ULN eller bilirubin > 5 x ULN som misstänks vara associerat med ipilimumab, måste behandlingen sättas ut permanent (se avsnitt 4.2) och systemisk intravenös högdosbehandling med kortikosteroider omedelbart påbörjas (t ex metylprednisolon 2 mg/kg/dag eller motsvarande). Hos dessa patienter måste levervärden övervakas tills dessa normaliserats. När symtomen har återgått och levervärdena visar bibehållen förbättring eller återgår till ursprungsnivån, ska nedtrappning av kortikosteroider påbörjas utifrån klinisk bedömning. Nedtrappning ska ske under minst 1 månad. Förhöjda levervärden under nedtrappningen kan hanteras med en ökad dos kortikosteroider och en långsammare nedtrappning.


Hos patienter med markant förhöjda levervärden och som inte svarar på kortikosteroidbehandling kan tillägg av ett alternativt immunsuppressivt medel till kortikosteroidbehandlingen övervägas. I kliniska prövningar användes mykofenolatmofetil till patienter som inte svarat på kortikosteroidbehandling eller som hade förhöjda levervärden under nedtrappningen av kortikosteroider, och som inte svarade på en ökad dos kortikosteroider (se mykofenolatmofetils produktresumé).


Immunrelaterade hudbiverkningar


Ipilimumab är associerat med allvarliga hudbiverkningar som kan vara immunrelaterade. Toxisk epidermal nekrolys (inklusive fatala fall) och läkemedelsutlöst reaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS) har rapporterats i kliniska prövningar och efter godkännandet för försäljning (se avsnitt 4.8).


DRESS är ett utslag med eosinofili associerat med en eller flera av följande kännetecken: feber, lymfadenopati, ansiktsödem och påverkan på inre organ (lever, njure, lunga).

DRESS kan kännetecknas av en lång latensperiod (två till åtta veckor) mellan läkemedelsexponering och sjukdomsdebut.


Försiktighet bör iakttas när man överväger användning av YERVOY hos en patient som tidigare har haft en allvarlig eller livshotande hudbiverkning under en tidigare immunstimulerande cancerterapi.


Ipilimumab-inducerat utslag och klåda var huvudsakligen lätt eller måttlig (grad 1 eller 2) och svarade på symtomatisk behandling. Hos patienter som fick ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi i MDX010-20-studien, var mediantiden till uppkomst av måttliga till svåra eller fatala (grad 2-5) hudbiverkningar 3 veckor (intervall 0,9-16 veckor) från behandlingsstart. Med protokollspecifika riktlinjer inträffade återhämtning i de flesta fall (87 %). Mediantiden från uppkomst till återhämtning var 5 veckor (intervall 0,6-29 veckor).


Ipilimumab-inducerat utslag och klåda ska hanteras utifrån allvarlighetsgrad. Patienter med en lätt till måttlig (grad 1 eller 2) hudbiverkning kan fortsätta behandlingen med ipilimumab med tillägg av symtomatisk behandling (t ex antihistaminer). För lätt till måttligt utslag och klåda, som kvarstår i 1-2 veckor och som inte förbättras med topikala kortikosteroider, ska oral kortikosteroidbehandling påbörjas (t ex prednison 1 mg/kg en gång dagligen eller motsvarande).


Hos patienter med en svår (grad 3) hudbiverkning ska den schemalagda ipilimumab-dosen senareläggas. Om initiala symtom förbättras till lätt (grad 1) eller återgår, kan ipilimumab-behandlingen fortsätta (se avsnitt 4.2).


Ipilimumab måste sättas ut permanent hos patienter med mycket svåra (grad 4) utslag eller svår (grad 3) klåda (se avsnitt 4.2) och systemisk intravenös högdosbehandling med kortikosteroider (t ex metylprednisolon 2 mg/kg/dag) ska omedelbart påbörjas. När utslag och klåda är under kontroll ska nedtrappning av kortikosteroider påbörjas utifrån klinisk bedömning. Nedtrappning ska ske under minst 1 månad.


Immunrelaterade neurologiska biverkningar


Ipilimumab är associerat med allvarliga immunrelaterade neurologiska biverkningar. Fatalt Guillain-Barrés syndrom har rapporterats i kliniska prövningar. Myastenia gravis-liknande symtom har också rapporterats (se avsnitt 4.8). Patienter kan uppvisa muskelsvaghet. Även sensorisk neuropati kan förekomma.

Oförklarad motorisk neuropati, muskelsvaghet eller sensorisk neuropati som pågår >4 dagar måste utvärderas och icke-inflammatoriska orsaker såsom sjukdomsprogression, infektioner, metabola syndrom och samtidig medicinering ska uteslutas. Hos patienter med måttlig (grad 2) neuropati (motorisk, med eller utan känselbortfall) som troligen är associerad med ipilimumab, ska den schemalagda dosen senareläggas. Om neurologiska symtom återgår till ursprungsnivån kan patienten fortsätta med ipilimumab-behandlingen (se avsnitt 4.2).


Ipilimumab måste sättas ut permanent hos patienter med svår (grad 3 eller 4) sensorisk neuropati som misstänks vara associerad med ipilimumab (se avsnitt 4.2). Patienter måste behandlas enligt sjukhusets riktlinjer för hantering av sensorisk neuropati och intravenös kortikosteroidbehandling (t ex metylprednisolon 2 mg/kg/dag) ska omedelbart påbörjas.


Progressiva tecken på motorisk neuropati måste betraktas som immunrelaterade och behandlas därefter. Ipilimumab ska sättas ut permanent hos patienter med svår (grad 3 eller 4) motorisk neuropati oavsett kausalitet (se avsnitt 4.2).


Immunrelaterad endokrinopati


Ipilimumab kan ge upphov till inflammation i organ i det endokrina systemet, uttryckt som inflammation i hypofysen, hypopituitarism, binjureinsufficiens och hypotyreos (se avsnitt 4.8). Patienter kan uppvisa ospecifika symtom som kan likna andra orsaker, såsom hjärnmetastas eller underliggande sjukdom. De vanligaste kliniska tecknen inkluderar huvudvärk och trötthet. Symtom kan också inkludera synfältsdefekter, beteendeförändringar, elektrolytrubbningar och hypotension. Binjurekris måste uteslutas som orsak till patientens symtom. Klinisk erfarenhet av ipilimumab-associerad endokrinopati är begränsad.


Hos patienter som fick ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi i MDX010-20-studien var tiden till uppkomsten av måttlig till mycket svår (grad 2-4) immunrelaterad endokrinopati mellan 7 och nästan 20 veckor från behandlingsstart. Immunrelaterad endokrinopati som observerades i kliniska prövningar kontrollerades generellt med immunsuppresiv behandling och hormonbehandling.


Om det förekommer tecken på binjurekris såsom svår dehydrering, hypotension eller chock, rekommenderas omedelbar intravenös administrering av kortikosteroider med mineralokortikoid effekt. Patienten måste även utvärderas för förekomst av sepsis eller infektioner. Om det finns tecken på binjureinsufficiens, utan att patienten har binjurekris, ska ytterligare utredning övervägas, inklusive bedömning av laboratiorievärden och skintigrafibilder. Utvärdering av laboratorieresultat för att bedöma endokrin funktion kan utföras innan kortikosteroidbehandling påbörjas. Om hypofysskintigrafi eller laboratorietester på endokrin funktion är onormala, rekommenderas en korttids högdosbehandling med kortikosteroider (t ex 4 mg dexametason var 6:e timme, eller motsvarande) för att behandla inflammationen i de drabbade körtlarna. Den schemalagda ipilimumab-dosen ska då senareläggas (se avsnitt 4.2). Det är i nuläget inte känt om kortikosteroidbehandling upphäver körteldysfunktionen. Lämplig hormonbehandling ska också initieras. Hormonbehandling under lång tid kan vara nödvändigt.


När symtom eller laboratoriefynd är under kontroll och patienten överlag har återhämtat sig, kan behandling med ipilimumab fortsätta och nedtrappning av kortikosteroider kan påbörjas utifrån klinisk bedömning. Nedtrappning ska ske under minst 1 månad.


Andra immunrelaterade biverkningar


Följande ytterligare biverkningar som misstänks vara immunrelaterade har rapporterats hos patienter som behandlades med ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi i MDX010-20-studien: uveit, eosinofili, förhöjt lipas och glomerulonefrit. Även irit, hemolytisk anemi, förhöjt amylas, multiorgansvikt och pneumonit har rapporterats hos patienter behandlade med ipilimumab 3 mg/kg + peptidvaccinet gp100 i MDX010-20-studien. Fall av Vogt-Koyanagi-Haradas syndrom har rapporterats efter marknadsintroduktionen (se avsnitt 4.8).


Om biverkningarna är svåra (grad 3 eller 4) kan det behövas omedelbar systemisk högdosbehandling med kortikosteroider och utsättning av ipilimumab (se avsnitt 4.2). För ipilimumab-relaterad uveit, irit eller episklerit ska topikala kortikosteroid-ögondroppar övervägas om indicerat.


Särskilda populationer


Patienter med okulärt melanom, primärt CNS-melanom och aktiva hjärnmetastaser var inte inkluderade i registreringsstudien (se avsnitt 5.1).


Infusionsreaktion


Det förekom enstaka rapporter om svåra infusionsreaktioner i kliniska prövningar. Om en svår infusionsreaktion inträffar måste ipilimumab-infusionen avbrytas och lämplig läkemedelsbehandling administreras. Patienter med lätt till måttlig infusionsreaktion kan få ipilimumab under noggrann övervakning. Premedicinering med antipyretika och antihistaminer kan övervägas.


Patienter med autoimmun sjukdom


Patienter med anamnesautoimmun sjukdom (andra än vitiligo och adekvat kontrollerade endokrina defekter som hypotyreos) inklusive patienter som behöver systemisk immunsuppressiv behandling för befintlig aktiv autoimmun sjukdom eller för transplantatöverlevnad vid organtransplantation, utvärderades inte i kliniska prövningar. Ipilimumab är en T-cells-förstärkare som aktiverar immunsvaret (se avsnitt 5.1) och kan därmed störa immunsuppressiv behandling, vilket leder till en försämring av den underliggande sjukdomen eller till en ökad risk för transplantat­avstötning. Ipilimumab ska undvikas hos patienter med allvarlig aktiv autoimmun sjukdom där ytterligare immunaktivering är potentiellt livshotande. Hos övriga patienter med anamnesautoimmun sjukdom ska ipilimumab användas med försiktighet efter noga övervägande av den potentiella risken/nyttan för patienten.


Patienter på kontrollerad saltdiet


Varje ml av läkemedlet innehåller 0,1 mmol (2,30 mg) natrium. Detta bör beaktas för patienter som ordinerats saltfattig kost.


Samtidig administrering med vemurafenib


I en fas I-studie rapporterades asymtomatisk ökning (grad 3) av transaminaser (ALAT/ASAT >5 × ULN) och bilirubin (totalbilirubin >3 × ULN) vid samtidig administrering av ipilimumab (3 mg/kg) och vemurafenib (960 mg två gånger dagligen eller 720 mg två gånger dagligen). Baserat på dessa preliminära data, rekommenderas inte samtidig administrering av ipilimumab och vemurafenib.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Ipilimumab är en human monoklonal antikropp som inte metaboliseras av cytokrom P450-enzymer (CYP) eller andra läkemedelsmetaboliserande enzymer.

En interaktionsstudie där ipilimumab gavs ensamt eller i kombination med kemoterapi (dakarbazin eller paklitaxel/karboplatin) gjordes för att utvärdera interaktion med CYP isozymer (särskilt CYP1A2, CYP2E1, CYP2C8 och CYP3A4) hos patienter med obehandlat avancerat melanom. Inga kliniskt relevanta farmakokinetiska interaktioner observerades mellan ipilimumab och paklitaxel/karboplatin, dakarbazin eller dess metabolit, 5-aminoimidazol-4-karboxamid (AIC).


Andra typer av interaktioner


Kortikosteroider

Användning av systemiska kortikosteroider vid behandlingsstart, innan initering av ipilimumab, bör undvikas då dessa kan störa den farmakodynamiska aktiviteten och effekten av ipilimumab. Däremot kan systemiska kortikosteroider och andra immunsuppressiva medel användas efter påbörjad behandling med ipilimumab för att behandla immunrelaterade biverkningar. Användning av systemiska kortikosteroider efter påbörjad behandling verkar inte försämra effekten av ipilimumab.


Antikoagulantia

Det är känt att användande av antikoagulantia ökar risken för gastrointestinal blödning. Eftersom gastrointestinal blödning är en biverkning med ipilimumab (se avsnitt 4.8) bör patienter som behöver samtidig behandling med antikoagulantia övervakas noggrant.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet


Det finns inga data från användningen av ipilimumab hos gravida kvinnor. Reproduktionsstudier på djur har visat reproduktionstoxicitet (se avsnitt 5.3). Humant IgG1 passerar över placentabarriären. Den potentiella risken med behandlingen för växande foster är okänd. YERVOY rekommenderas inte under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder effektiv preventivmetod, såvida inte den kliniska nyttan överväger de potentiella riskerna.


Amning


Mycket låga nivåer av ipilimumab har påvisats i mjölk från cynomolgusapor som behandlats under dräktigheten. Det är okänt om ipilimumab utsöndras i bröstmjölk. Utsöndring av IgG i bröstmjölk är generellt begränsad och IgG har låg oral biotillgänglighet. Betydande systemisk exponering hos spädbarn förväntas inte och inga effekter förväntas på nyfödda barn/spädbarn som ammas, men på grund av risken för biverkningar måste beslut fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta behandling med YERVOY efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.


Fertilitet


Studier för att utvärdera om ipilimumabs effekt på fertilitet har inte utförts. Effekten av ipilimumab på manlig och kvinnlig fertilitet är därför okänd.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

YERVOY har mindre betydande effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.


På grund av potentiella biverkningar som trötthet (se avsnitt 4.8) bör patienter informeras om att vara försiktiga vid framförandet av fordon och användning av maskiner tills de säkert vet att ipilimumab inte påverkar dem negativt.

4.8 Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofil


Ipilimumab har administrerats till ungefär 10 000 patienter i ett kliniskt prövningsprogram som utvärderat användningen i olika doser och mot olika sorters tumörer. Om inte annat anges, visar nedanstående data exponering av ipilimumab vid 3 mg/kg i kliniska prövningarmelanom. I fas III-studien MDX010-20 (se avsnitt 5.1) fick patienter i median 4 doser (intervall 1-4 doser).


Ipilimumab associeras främst med biverkningar som uppkommer genom förhöjd eller alltför hög immunaktivitet. De flesta av dessa, inklusive svåra biverkningar, återgick efter initiering av lämplig läkemedelsbehandling eller efter att behandlingen med ipilimumab avbrutits (se avsnitt 4.4 för behandling av immunrelaterade biverkningar).

Hos patienter som fick ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi i MDX010 20-studien var de mest frekvent rapporterade biverkningarna (≥ 10 % av patienterna) diarré, utslag, klåda, trötthet, illamående, kräkningar, minskad aptit och buksmärtor. Merparten var lätta till måttliga (grad 1 eller 2). Behandlingen med ipilimumab avbröts hos 10 % av patienterna på grund av biverkningar.


Biverkningstabell


Biverkningar som rapporterades hos patienter med avancerat melanom behandlade med ipilimumab 3 mg/kg i kliniska prövningar (n= 767) redovisas i tabell 2.


Dessa biverkningar presenteras efter organsystemklass och frekvens. Frekvenserna definieras som: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000) och mycket sällsynta (< 1/10 000). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad. Frekvensen av immunrelaterade biverkningar i HLA-A2*0201-positiva patienter som fick ipilimumab i MDX010-20-studien var likartad med den som observerades totalt sett i hela det kliniska programmet.


Säkerhetsprofilen för ipilimumab 3 mg/kg hos kemoterapinaiva patienter (sammanslagna data från fas II- och III-studier, N=75 behandlade) och hos behandlingsnaiva patienter (data från två retrospektiva observationsstudier, N=273 och N=157) var liknande den som setts hos patienter som tidigare behandlats för avancerat melanom.


Tabell 2: Biverkningar hos patienter med avancerat melanom behandlade med ipilimumab 3 mg/kg (n=767)a

Infektioner och infestationer

Mindre vanliga

sepsisb, septisk chockb, urinvägsinfektion, luftvägsinfektion

Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)

Vanliga

tumörsmärta

Mindre vanliga

paraneoplastiskt syndrom

Blodet och lymfsystemet

Vanliga

anemi, lymfopeni

Mindre vanliga

hemolytisk anemib, trombocytopeni, eosinofili, neutropeni

Immunsystemet

Mindre vanliga

överkänslighet

Mycket sällsynta

anafylaktisk reaktion

Endokrina systemet

Vanliga

hypopituitarism (inklusive hypofysit)c, hypotyreosc

Mindre vanliga

binjureinsufficiensc, sekundär binjurebarkinsufficiensd, hypertyreosc, hypogonadism

Sällsynta

autoimmun tyreoiditd, tyreoiditd

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

minskad aptit

Vanliga

dehydrering, hypokalemi

Mindre vanliga

hyponatremi, alkalos, hypofosfatemi, tumörlyssyndrom, hypokalcemid

Psykiska störningar

Vanliga

förvirringstillstånd

Mindre vanliga

förändrat sinnestillstånd, depression, minskat libido

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

perifer sensorisk neuropati, yrsel, huvudvärk, letargi

Mindre vanliga

Guillain Barrés syndromb,c, meningit (aseptisk), autoimmun central neuropati (encefalit)d, synkope, kranial neuropati, hjärnödem, perifer neuropati, ataxi, tremor, myoklonus, dysartri

Sällsynta

myasthenia gravisd

Ögon

Vanliga

dimsyn, ögonsmärta

Mindre vanliga

uveitc, blödning i glaskroppen, iritc, ögonödemd, blefaritd, minskad synskärpa, känsla av främmande kropp i ögat, konjunktivit

Ingen känd frekvens

Vogt-Koyanagi-Haradas syndrome

Hjärtat

Mindre vanliga

arytmi, förmaksflimmer

Blodkärl

Vanliga

hypotension, rodnande, värmevallningar

Mindre vanliga

vaskulit, angiopatib, perifer ischemi, ortostatisk hypotension

Sällsynta

temporalarteritd

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Vanliga

dyspné, hosta

Mindre vanliga

andningssvikt, akut andnödssyndrom (ARDS)b, lunginfiltration, lungödem, pneumonit, allergisk rinit

Magtarmkanalen

Mycket vanliga

diarréc, kräkningar, illamående

Vanliga

gastrointestinal blödning, kolitb,c, förstoppning, gastroesofagal refluxsjukdom, buksmärta, slemhinneinflammationd

Mindre vanliga

gastrointestinal perforationb,c, perforation av tjocktarmenb,c, tarmperforationb,c, peritonitb, gastroenterit, divertikulit, pankreatit, enterokolit, magsår, sår i tjocktarmen, esofagit, ileusd

Sällsynta

proktitd

Lever och gallvägar

Vanliga

onormal leverfunktion

Mindre vanliga

leversviktb,c, hepatit, hepatomegali, gulsot

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanliga

utslagc, klådac

Vanliga

dermatit, erytem, vitiligo, nässelutslag, eksemd, alopeci, nattliga svettningar, torr hud

Mindre vanliga

toxisk epidermal nekrolysb,c, leukocytoklastisk vaskulit, hudexfoliering, förändrad hårfärgd

Sällsynta

erythema multiformed, psoriasisd , läkemedelsutlöst reaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS)d

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga

artralgi, myalgi, muskuloskeletal smärta, muskelspasmer

Mindre vanliga

reumatisk polymyalgi, myositd, artrit, muskelsvaghetd

Sällsynta

polymyositd

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga

njursviktb, glomerulonefritc, autoimmun nefritd, renal tubulär acidos, hematurid

Sällsynta

proteinurid

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mindre vanliga

amenorré

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga

trötthet, reaktion vid injektionsstället, pyrexi

Vanliga

frossa, asteni, ödem, smärta, influensa-liknande symtomd

Mindre vanliga

multiorgansviktb,c, systemiskt inflammatorisk responssyndromd, infusionsrelaterad reaktion

Undersökningar

Vanliga

förhöjt ASATc, förhöjt ALATc, förhöjt alkaliskt fosfatas i blodetd, förhöjt bilirubin i blodet, viktnedgång

Mindre vanliga

ökat gamma-GTd, förhöjt blodkreatinin, förhöjt tyreoideastimulerande hormon (TSH) i blodet, minskat kortisol i blodet, minskat kortikotropin (ACTH) i blodet, förhöjt lipasc, förhöjt amylas i blodetc, positiva antinukleära antikroppard, minskat testosteron i blodet

Sällsynta

minskat tyreoideastimulerande hormon (TSH) i blodetd, minskat tyroxind, abnormal nivå av prolaktin i blodetd

aFrekvenserna baseras på poolade data från 9 kliniska prövningar där dosen 3 mg/kg ipilimumab undersöktes för melanom.

bInklusive fall med dödlig utgång

cYtterligare information om dessa potentiellt inflammatoriska biverkningar finns i “Beskrivning av utvalda biverkningar” och i avsnitt 4.4. Data som presenteras i dessa avsnitt kommer framför allt från en fas III-studie, MDX010-20.

Data utanför de 9 avslutade kliniska prövningarna på melanom ingick i frekvensbestämningarna.

dData utanför de 9 avslutade kliniska prövningarna på melanom ingick i frekvensbestämningarna.

eRapporterat efter marknadsintroduktion (se även avsnitt 4.4).


Ytterligare biverkningar som inte nämns i tabell 2 har rapporterats hos patienter som fått andra doser (antingen mer eller mindre än 3 mg/kg) av ipilimumab i kliniska prövningarmelanom. Samtliga av följande biverkningar rapporterades med en frekvens på <1 % (om inte något annat anges): meningism, myokardit, perikardiell utgjutning, kardiomyopati, autoimmun hepatit, erythema nodusum, autoimmun pankreatit, hyperpituitarism, hypoparatyreos, infektiös peritonit, episklerit, sklerit, Raynauds fenomen, palmar-plantar erytrodysestesisyndrom, cytokinfrisättningsyndrom, sarkoidos, minskat gonadotropin i blodet, leukopeni, polycytemi, lymfocytos, okulär myosit och sensorineural hörselnedsättning.


Beskrivning av utvalda biverkningar


Om inte annat anges, baseras data för nedanstående utvalda biverkningar på patienter som antingen fick ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi (n= 131) eller ipilimumab 3 mg/kg i kombination med gp100 (n= 380) i en fas III-studie på avancerat (icke-resektabelt eller metastaserande) melanom (MDX010-20, se avsnitt 5.1). Riktlinjer för åtgärder vid dessa biverkningar beskrivs i avsnitt 4.4.


Immunrelaterade gastrointestinala biverkningar

Ipilimumab är associerat med allvarliga immunrelaterade gastrointestinala biverkningar. Dödsfall på grund av gastrointestinal perforation rapporterades hos <1 % av patienterna som fick ipilimumab 3 mg/kg i kombination med gp100.


I gruppen som fick ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi var frekvensen av diarré och kolit (samtliga allvarlighetsgrader) 27 % respektive 8 %. Frekvensen av svår diarré (grad 3 eller 4) och svår kolit (grad 3 eller 4) var 5 % för vardera. Mediantiden till uppkomsten av svåra eller fatala (grad 3-5) immunrelaterade gastrointestinala biverkningar var 8 veckor (intervall 5-13 veckor) från behandlingsstart. Med protokollspecifika riktlinjer inträffade återhämtning (definierat som förbättring till mild (grad 1) eller mindre, eller återgång till ursprungsnivån) i de flesta fall (90 %). Mediantiden från uppkomst till återhämtning var 4 veckor (intervall 0,6-22 veckor). I kliniska prövningar var immunrelaterad kolit associerat med slemhinne­inflammation, med eller utan ulcerationer, och lymfocytär och neutrofil infiltration.


Immunrelaterad levertoxicitet

Ipilimumab är associerat med allvarlig immunrelaterad levertoxicitet. Fatal leversvikt rapporterades hos <1 % av patienterna som fick ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi.


Förhöjningar av ASAT och ALAT, oavsett allvarlighetsgrad, rapporterades hos 1 % respektive 2 % av patienterna. Inga fall av svår (grad 3 eller 4) förhöjning av ASAT eller ALAT har rapporterats. Tiden till uppkomst av måttlig till svår eller fatal (grad 2-5) immunrelaterad levertoxicitet var 3-9 veckor från behandlingsstart. Med protokollspecifika riktlinjer var återhämtningstiden 0,7-2 veckor. I kliniska prövningar togs leverbiopsier från patienter som hade immunrelaterad levertoxicitet. Dessa prover visade tecken på akut inflammation (neutrofiler, lymfocyter och makrofager).


Hos patienter som fick högre doser än rekommenderat av ipilimumab i kombination med dakarbacin, inträffade immunrelaterad levertoxicitet mer frekvent än hos patienter som fick ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi.


Immunrelaterade hudbiverkningar

Ipilimumab är associerat med allvarliga hudbiverkningar som kan vara immunrelaterade. Fatal toxisk epidermal nekrolys rapporterades hos < 1 % av patienterna som fick ipilimumab i kombination med gp100 (se avsnitt 5.1). Läkemedelsutlöst reaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS) har rapporterats i sällsynta fall med ipilimumab i kliniska prövningar och efter godkännandet för försäljning.


I gruppen som fick ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi rapporterades utslag respektive klåda, oavsett allvarlighetsgrad, hos 26 % av patienterna. ipilimumab-inducerat utslag eller klåda var huvudsakligen lätt (grad 1) eller måttlig (grad 2) och svarade på symtomatisk behandling. Mediantiden till uppkomst av måttlig till svår eller fatal (grad 2-5) hudbiverkning var 3 veckor från behandlingsstart (intervall 0,9-16 veckor). Med protokollspecifika riktlinjer inträffade återhämtning i de flesta fall (87 %). Mediantiden från uppkomst till återhämtning var 5 veckor (intervall 0,6-29 veckor).


Immunrelaterade neurologiska biverkningar

Ipilimumab är associerat med allvarliga immunrelaterade neurologiska biverkningar. Fatalt Guillain-Barrés syndrom rapporterades hos < 1 % av patienterna som fick ipilimumab 3 mg/kg i kombination med gp100. Myastenia gravis-liknande symtom rapporterades hos < 1 % av patienterna som fick högre doser av ipilimumab i kliniska prövningar.


Immunrelaterad endokrinopati

I gruppen som fick ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi rapporterades hypopituitarism, oavsett allvarlighetsgrad, hos 4 % av patienterna. Binjureinsufficiens, hypertyreos och hypotyreos, oavsett allvarlighetsgrad, rapporterades hos 2 % av patienterna. Svår (grad 3 eller 4) hypopituitarism rapporterades hos 3 % av patienterna. Det rapporterades inga fall av svår eller mycket svår (grad 3 eller 4) binjureinsufficiens, hypertyreos eller hypotyreos. Tiden till uppkomst av måttlig till mycket svår (grad 2 till 4) immunrelaterad endokrinopati var mellan 7 och nästan 20 veckor från behandlingsstart. Immunrelaterad endokrinopati som observerades i kliniska prövningar kontrollerades generellt med hormonbehandling.


Andra immunrelaterade biverkningar

Följande ytterligare biverkningar som misstänks vara immunrelaterade rapporterades hos < 2 % av patienterna som behandlades med ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi: uveit, eosinofili, förhöjt lipas och glomerulonefrit. Dessutom har irit, hemolytisk anemi, förhöjt amylas, multiorgansvikt och pneumonit rapporterats hos patienter som behandlades med ipilimumab 3 mg/kg i kombination med peptidvaccinet gp100.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

4.9 Överdosering

Den högsta tolererbara dosen av ipilimumab har inte fastställts. I kliniska prövningar har doser på upp till 20 mg/kg administrerats utan synbart toxiska effekter.


Vid eventuell överdosering ska patienten noggrant övervakas för tecken och symtom på biverkningar, och lämplig symtomatisk behandling sättas in.

5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: antineoplastiska medel, monoklonala antikroppar, ATC-kod: L01XC11.


Verkningsmekanism


Cytotoxiskt T lymfocytantigen 4 (CTLA 4) spelar en nyckelroll i regulering av T cells aktivitet. Ipilimumab är en CTLA-4 immunkontrollpunktshämmare som blockerar den T-cellshämmande signalen inducerad av CTLA 4's signalväg. Det leder till en ökning av antalet reaktiva T-effektorceller som mobiliseras för att förbereda ett direkt immunangrepp av T-celler mot tumörceller. En CTLA-4 blockad kan också minska T-reglerande cellfunktion, vilket kan bidra till anti-tumör immunrespons. Ipilimumab kan selektivt kraftigt minska T-reglerande celler vid tumörstället, vilket leder till en ökning av det intratumorala T-effektor/T-reglerande cellförhållandet som driver tumörcellsdöd.


Farmakodynamisk effekt


Hos patienter med melanom som fick ipilimumab ökade medelvärdet av absoluta antalet lymfocyter (Absolute Lymphocyte Count, ALC) i perfiert blod under hela induktionsperioden. I fas II-studier var ökningen dosberoende. I MDX010-20-studien (se avsnitt 5.1) med ipilimumab 3 mg/kg, med eller utan gp100, ökade ALC under hela induktionsperioden, men ingen betydelsefull förändring i ALC kunde ses i kontrollgruppen med patienter som enbart fick studiepeptidvaccinet gp100. Hos patienter med melanom observerades en genomsnittlig procentuell ökning av aktiverade HLA-DR+ CD4+ och CD8+ T-celler i perifert blod efter behandling med ipilimumab, vilket stämmer överens med verkningsmekanismen. En genomsnittlig procentuell ökning av centrala minnes-T-celler (CCR7+ CD45RA-) CD4+ och CD8+ samt en mindre, men signifikant, genomsnittlig procentuell ökning av effektor-minnes-T-celler (CCR7- CD45RA-)CD8+ observerades också efter behandling med ipilimumab.


Immunogenicitet


Mindre än 2 % av patienterna med avancerat melanom som fick ipilimumab i kliniska prövningar i fas II och fas III utvecklade antikroppar mot ipilimumab. Ingen patient fick någon infusionsrelaterad eller peri-infusionsrelaterad överkänslighets- eller anafylaktisk reaktion. Inga neutralaliserande antikroppar mot ipilimumab upptäcktes. Sammantaget observerades inget uppenbart samband mellan utveckling av antikroppar och biverkningar.


Kliniska prövningar


En förlängd totalöverlevnad sågs vid behandling med ipilimumab vid den rekommenderade dosen 3 mg/kg hos patienter med tidigare behandlat avancerat (icke-resektabelt eller metastaserande) melanom, i en fas III-studie (MDX010-20). Patienter med okulärt melanom, primärt CNS melanom, aktiva hjärnmetastaser, humant immunbristvirus (hiv), hepatit B eller hepatit C var inte inkluderade i registreringsstudien. I kliniska prövningar uteslöts patienter med ECOG performance status > 1och slemhinnemelanom. Även patienter utan levermetastaser med ASAT > 2,5 × ULN vid behandlingsstart, patienter med levermetastaser med ASAT > 5 × ULN vid behandlingsstart och patienter med totalbilirubin ≥ 3 × ULN vid behandlingsstart uteslöts.


För patienter med anamnesautoimmun sjukdom, se även avsnitt 4.4.


MDX010-20

En dubbelblindad fas III-studie rekryterade patienter med avancerat (icke-resektabel eller metastaserande) melanom som tidigare behandlats med regimer innehållande en eller flera av följande läkemedel: IL 2, dakarbazin, temozolomid, fotemustin eller karboplatin. Patienter randomiserades i ett 3:1:1 förhållande att få ipilimumab 3 mg/kg + studiepeptidvaccinet gp100 (gp100), ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi eller enbart gp100. Samtliga patienter var av HLA-typ HLA-A2*0201. Denna HLA-typ stödjer immunpresentationen av gp100. Patienterna rekryterades i studien oavsett deras ursprungsstatus för BRAF-mutation. Patienterna fick ipilimumab var 3:e vecka i totalt 4 doseringsomgångar, om det tolererades (induktionsbehandling). Patienter med påtaglig ökning av tumörbörda innan avslutad induktionsperiod fick fortsätta med induktionsbehandling, om den tolererades och patientens allmäntillstånd var acceptabelt. Bedömning av tumörrespons med ipilimumab utfördes ungefär vid vecka 12, efter avslutad induktionsbehandling.

Ytterligare behandling med ipilimumab som re-induktionsbehandling (förnyad behandling) erbjöds till dem som utvecklat PD efter initial klinisk respons (PR eller CR) eller efter SD (enligt modifierade WHO-kriterier) >3 månader efter den första tumörbedömningen. Primärt effektmått var total överlevnad (Overall Survival, OS) i ipilimumab + gp100-gruppen vs. gp100-gruppen. De viktigaste sekundära effektmåtten var OS i ipilimumab + gp100-gruppen vs. ipilimumab monoterapi-gruppen och i ipilimumab monoterapi-gruppen vs. gp100-gruppen.


Totalt randomiserades 676 patienter: 137 till ipilimumab monoterapi-gruppen, 403 till ipilimumab + gp100-gruppen och 136 till gp100-gruppen. Merparten fick samtliga 4 doser under induktionsbehandlingen. 32 patienter fick re induktionsbehandling: 8 i ipilimumab monoterapi-gruppen, 23 i ipilimumab + gp100-gruppen och 1 i gp100-gruppen. Uppföljningsperioden var upp till 55 månader. Karaktäristika vid studiestart var välbalanserade mellan behandlingsgrupperna. Medianåldern var 57 år. Merparten (71-73 %) av patienterna var i stadium M1c och 37-40 % av patienterna hade förhöjt laktatdehydrogenas (LDH) vid behandlingsstart. Totalt 77 patienter hade en sjukdomshistoria med tidigare behandlade hjärnmetastaser.


Behandlingsregimer innehållande ipilimumab visade en statistiskt signifikant fördel jämfört med gp100-kontrollgruppen med avseende på OS. Hazard Ratio (HR) vid jämförelse av OS mellan ipilimumab som monoterapi och gp100 var 0,66 (95 % konfidensintervall, KI: 0,51-0,87) p= 0,0026.


Subgruppsanalys har visat att den observerade nyttan med behandlingen, mätt som OS, var konsekvent inom de flesta patientsubgrupperna (M-stadium, tidigare interleukin 2, LDH vid behandlingsstart, ålder och kön samt antal och typ av tidigare behandling). För kvinnor över 50 år är dock de data som stöder nyttan med behandlingen, mätt som OS, med ipilimumab begränsad. Effekten av ipilimumab hos kvinnor över 50 år är därför osäker. Inga slutsatser kan dras från dessa data då subgruppsanalysen är baserad på ett litet antal patienter.


Median och beräknad total överlevnad (OS) vid år 1 och år 2 visas i tabell 3.

Tabell 3: Total överlevnad (OS) i MDX010 20

 

Ipilimumab 3 mg/kg

n= 137

gp100a

n= 136

Median månader (95 % KI)

10 månader

(8,0-13,8)

6 månader

(5,5-8,7)

OS vid år 1 % (95 % KI)

46 % (37,0-54,1)

25 % (18,1-32,9)

OS vid år 2 % (95 % KI)

24 % (16,0-31,5)

14 % (8,0-20,0)

a Peptidvaccinet gp100 utgör en experimentell kontroll.


I gruppen som fick ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi, var medianöverlevnaden 22 månader för patienter med SD och 8 månader för patienter med PD. Vid tidpunkten för denna bedömning hade inte medianvärden för patienter med CR eller PR uppnåtts.


Hos patienter som behövde re induktionsbehandling, var BORR 38 % (3/8 patienter) i ipilimumab monoterapi-gruppen och 0 % i gp100-gruppen. Motsvarande sjukdomskontrollsfrekvens (Disease Control Rate, DCR), definierad som CR+PR+SD, var 75 % (6/8 patienter) och 0 %. Då dessa analyser är baserade på ett begränsat antal patienter kan ingen definitiv slutsats dras avseende effekten av re-induktionsbehandling med ipilimumab.


Fortsatt klinisk aktivitet efter behandling med ipilimumab var jämförbar med eller utan samtidig användning av systemiska kortikosteroider.


Andra studier

Totalöverlevnaden för ipilimumab 3 mg/kg som monoterapi hos kemoterapinaiva patienter (sammanslagna data från fas II -och III-studier, N=78 randomiserade) och hos behandlingsnaiva patienter (data från två retrospektiva observationsstudier, N=273 och N=157) var i stort sett överensstämmande. I de två observationsstudierna hade 12,1 % respektive 33,1 % av patienterna hjärnmetastaser vid tidpunkten för diagnostisering av avancerat melanom. I dessa studier var den uppskattade 1 årsöverlevnaden hos behandlingsnaiva patienter 59,2  % (95 % KI: 53,0 - 64,8) och 46,7 % (95 % KI: 38.1 - 54.9). Den uppskattade 1 , 2-, och 3 årsöverlevnaden hos kemoterapinaiva patienter var 54,1  % (95 % KI: 42,5-65,6), 31,6  % (95 % KI: 20,7-42,9) och 23,7 % (95 % KI: 14,3 - 34,4) baserat på sammanslagna data från fas II och III studier (N=78).


Den långsiktiga överlevnadsnyttan av behandling med ipilimumab (vid 3 mg/kg) visas genom en sammanslagen analys av totalöverlevnadsdata från kliniska studier på tidigare behandlade och behandlingsnaiva patienter med avancerat melanom (N = 965). Kaplan-Meier-kurvan för OS visar en platå som börjar omkring år 3 (OS-frekvens = 21% [95% KI: 17-24]) som sträckte sig upp till 10 år hos vissa patienter (se figur 1).


Figur 1: Total överlevnad med ipilimumab 3mg/kg i sammanslagen analys


Antal i riskzonen

3,0 mg/kg

965

429

127

73

41

29

28

12

8

4

0


Pediatrisk population


Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för ipilimumab för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för behandling av melanom (information om pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Farmakokinetiken för ipilimumab studerades hos 785 patienter med avancerat melanom som fick induktionsdoser från 0,3-10 mg/kg administrerat en gång var 3:e vecka i totalt 4 doseringsomgångar. Cmax, Cmin och AUC för ipilimumab befanns vara dosproportionella inom det undersökta dosintervallet. Efter upprepad dosering med ipilimumab var 3:e vecka, varierade clearance inte med tiden och minimal systemisk ackumulering visades tydligt (ackumuleringsindex 1,5 gånger eller mindre). Steady state för ipilimumab nåddes efter den tredje dosen. Genom populationsfarmakokinetiska analyser erhölls följande medeltal (procentuell variationskoefficient) för ipilimumab: terminal halveringstid på 15,4 dagar (34,4 %); systemisk clearance på 16,8 ml/timme (38,1 %) och en distributionsvolym vid steady state på 7,47 l (10,1 %). Medelvärdet (procentuell variationskoefficient) för ipilimumab Cmin vid steady state, med en 3 mg/kg induktionsbehandling, var 19,4 µg/ml (74,6 %).


Clearance för ipilimumab ökade med ökande kroppsvikt och med ökat LDH vid behandlingsstart, men ingen dosjustering behövs vid förhöjt LDH eller ökad kroppsvikt vid administering baserat på mg/kg. Clearance påverkades inte av ålder (intervall 23-88 år), kön, samtidig användning av budesonid eller dakarbazin, (uppskattat GFR ≥22 ml/min), allmäntillstånd, HLA-A2*0201 status, lätt nedsatt leverfunktion, nedsatt njurfunktion, immunogenisitet eller tidigare anticancerbehandling. Effekt med avseende på etnicitet undersöktes inte eftersom det inte fanns tillräckliga data på etniska grupper som inte var kaukasier. Inga kontrollerade studier har utförts för att utvärdera farmakokinetiken för ipilimumab i den pediatriska populationen eller i patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion.


Vid en exponering-responsanalys på 497 patienter med avancerat melanom, var totalöverlevnaden oberoende av tidigare systemisk anticancerbehandling och ökade med högre plasmakoncentrationer av ipilimumab Cminss.


Nedsatt njurfunktion

Analys av populationsfarmakokinetiska data från kliniska studier på patienter med metastaserande melanom visade att lätt till måttligt nedsatt njurfunktion inte påverkade clearence för ipilimumab. Kliniska och farmakokinetiska data för patienter med svårt nedsatt njurfunktion är begränsade och möjligt behov av att dosjustera kan inte fastställas.


Nedsatt leverfunktion

Analys av populationsfarmakokinetiska data från kliniska studier på patienter med metastaserande melanom visade att lätt till måttligt nedsatt leverfunktion inte påverkade clearence för ipilimumab. Kliniska och farmakokinetiska data hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion är begränsade och möjligt behov av att dosjustera kan inte fastställas. Inga patienter med existerande svårt nedsatt leverfunktion kunde identifieras i de kliniska studierna.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

I toxikologiska studier med upprepad intravenös dosering till apor, tolererades ipilimumab generellt sett väl. Immunmedierade biverkningar observerades sällan (~3 %) och inkluderade kolit (som resulterade i ett fall med dödlig utgång), dermatit och infusionsreaktion (troligtvis på grund av akut cytokinfrisättning efter en snabb injektionshastighet). En minskning av vikten av sköldkörteln och testiklarna observerades i en studie utan medföljande histopatologiska fynd. Den kliniska relevansen av detta fynd är okänd.


Inga studier har utförts för att utvärdera mutagen eller karcinogen potential av ipilimumab. Fertilitetsstudier har inte utförts.

6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Tris-hydroklorid (2-amino-2-hydroxymetyl-1,3-propandiolhydroklorid)

Natriumklorid

Mannitol (E421)

Pentetsyra (dietylentriaminpentättiksyra, DTPA)

Polysorbat 80

Natriumhydroxid (pH-justerare)

Saltsyra (pH-justerare)

Vatten för injektionsvätskor

6.2 Inkompatibiliteter

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

6.3 Hållbarhet

Oöppnad injektionsflaska

3 år


Efter öppnande

Ur mikrobiologisk synvinkel ska läkemedlet infunderas eller spädas och infunderas omedelbart efter öppnandet. Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning av det ospädda eller utspädda koncentratet (mellan 1 och 4 mg/ml) har visats under 24 timmar vid 25 ºC och vid 2 ºC-8 ºC. Om infusionsvätskan (ospädd eller utspädd) inte används omedelbart kan den förvaras i upp till 24 timmar i kylskåp (2 ºC-8 ºC) eller vid rumstemperatur (20 ºC-25 ºC).

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i kylskåp (2 ºC-8 ºC).

Får ej frysas.

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.


Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter öppnande eller spädning finns i avsnitt 6.3.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

10 ml koncentrat i en injektionsflaska (typ I glas) med en propp (butylgummi med överdrag) och en flip-off-kapsyl (aluminium). 1-pack.

40 ml koncentrat i en injektionsflaska (typ I glas) med en propp (butylgummi med överdrag) och en flip-off-kapsyl (aluminium). 1-pack.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Beredning ska utföras av utbildad personal och i enlighet med god klinisk praxis, särskilt med avseende på aseptiska förhållanden.


Beräkning av dosen:

Den förskrivna dosen anges i mg/kg. Beräkna den totala dosen som ska ges utifrån den förskrivna dosen. Mer än en injektionsflaska med YERVOY kan komma att behövas för att ge den totala dosen till patienten.


  • Varje 10 ml injektionsflaska med YERVOY ger 50 mg ipilimumab; varje 40 ml injektionsflaska med YERVOY ger 200 mg ipilimumab.

  • Den totala dosen ipilimumab i mg = patientens vikt i kg × den förskrivna dosen i mg/kg.

  • Volymen YERVOY-koncentrat för att bereda dosen (i ml) = den totala dosen i mg dividerat med 5 (styrkan på YERVOY-koncentratet är 5 mg/ml).

Beredning av infusionslösning:

Sörj för att aseptiska förhållanden råder vid beredning av infusionslösningen. Infusionslösningen ska beredas i en LAF-bänk eller i ett säkerhetsskåp och genom att vidta standardmässiga försiktighetsåtgärder vad gäller säker hantering av intravenösa läkemedel.


YERVOY kan användas för intravenös administrering antingen:

  • outspädd, efter överföring till en infusionsbehållare med en steril spruta,

eller

  • efter spädning av koncentratet upp till 5 gånger ursprungsvolymen (upp till 4 delar spädningsvätska och 1 del koncentrat). Den slutliga koncentrationen ska vara mellan 1 och 4 mg/ml. För att späda YERVOY-koncentratet kan du använda antingen:

    • natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska eller

    • glukos 50 mg/ml (5 %) injektionsvätska


STEG 1

  • Låt lämpligt antal YERVOY injektionsflaskor stå i rumstemperatur i ungefär 5 minuter.

  • Inspektera YERVOY-koncentratet vad gäller partiklar och missfärgning. YERVOY-koncentrat är en klar till lätt opalescent, färglös till ljusgul vätska som kan innehålla ljusa partiklar (fåtal). Använd inte om ovanligt många partiklar eller tecken på missfärgning förekommer.

  • Dra upp den volym av YERVOY-koncentratet som behövs med en steril spruta.


STEG 2

  • Överför koncentratet till en steril, lufttom glasflaska eller intravenös påse (PVC eller PVC-fri).

  • Om det är relevant, späd med den volym som behövs av natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska eller glukos 50 mg/ml (5 %) injektionsvätska. Blanda infusionslösningen försiktigt genom att rotera manuellt.


Administrering:

Infusionslösningen med YERVOY får inte administreras som en intravenös stötdos eller bolusinjektion. Administrera YERVOY-infusionen intravenöst under 90 minuter.


Infusionslösningen med YERVOY ska inte infunderas samtidigt och i samma i.v.-slang som andra medel. Använd en separat infart för infusionen.


Använd ett infusionsset och ett sterilt, icke-pyrogent in-line filter med låg proteinbindningsgrad (porstorlek 0,2-1,2 μm).


Infusionslösningen med YERVOY är kompatibel med:

  • Infusionsset av PVC

  • In-line filter av polyetersulfon (0,2-1,2 μm) och nylon (0,2 μm)


Skölj i.v.-slangen med natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska eller glukos 50 mg/ml (5 %) injektionsvätska efter avslutad infusion.


Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Bristol Myers Squibb Pharma EEIG

Uxbridge Business Park

Sanderson Road

Uxbridge UB8 1DH

Storbritannien

8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

EU/1/11/698/001-002

9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Första godkännandet: 13 juli 2011

Förnyat godkännande: 21 april 2016

10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

04/2016
Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu/.

YERVOY™

Fokus immunonkologi

Nyhetsbrev

Anmäl dig här

Onkologilänkar